Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Jorden som hemvist för lefvande varelser
- Menniskans härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vår planets utveckling, men ingalunda dess slut
och dess mål. Endast den inskränkta uppfattningen kan
våga säga: menniskan är skapelsens ändamål. På samma
sätt som hon kommit, småningom och öfvergångsvis,
skall hon äfven försvinna och lemna rum åt andra
utvecklingsformer.
Menniskans härkomst.
Bland de frågor, som i den nyare
tiden lifligast syselsatt forskningen och under
försöken att besvara dem djupast upprört sinnena,
har den om menniskans härkomst blifvit en af de mest
betydande. De resultat, som de naturvetenskapliga
undersökningarna på mycket skilda fält gifvit, den
jemförande anatomins erfarenheter, det noggranna
och genom den vidsträcktaste bekantskap med jordens
folk allt mera fullständigade studiet af de olika
menniskoraserna, upptäckterna inom paleontologin, den
vetenskap, som har till föremål de organiska varelser,
som under de förra geologiska perioderna lefvat på
jorden och ännu i aftryck och försteningar finnas
bevarade i de i urverldens haf afsätta sedimentära
lagren, äfvensom de slutsatser zoologin, fattad i sin
vidsträcktaste bemärkelse, tillåtit oss att draga –
allt detta har gifvit oss så många bevis för den
organiska öfverensstämmelsen mellan alla djurformer,
att det för den djupare blickande knappast behöfdes
de ytterligare bevis, Darwin lemnat för de varaktiga
och ärfda förändringar, djur och växter i följd
af ständigt verkande inflytelser äro underkastade,
med andra ord för artbildningen.
 |
Fig. 4. Skelett af ett megaterium.
|
För den djupare blickande, sade vi, behöfdes knappast
dessa bevis. Den harmoni, som genomgår hela naturen
och finnes hos hvarje fördomsfri ande, den kosmiska
jemvigt, hvarigenom allt i universum bibehåller sig
och hvars tillvaro hvarje rent sinne anar, de kunde
ej råda, om det vore annorlunda.
Denna naturliga känsla, detta enkla sinne
för verldsordningens skönhet ledde Goethe till
slutsatser (växternas metamorfos), som den då varande
naturforskningen förlöjligade, men som nu genom den
exakta forskningens metoder vunnit den vackraste
bekräftelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:20:37 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/1/0015.html
