Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskans härkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Vogt anmärker, från olika håll
menniskogestalten utan att kunna helt och hållet
uppnå honom.
Kunde vi redan nu, hvad som först längre fram skall
lyckas oss, kunde vi redan nu följa menniskans och
apans stamträd i rätt uppstigande led utan afbrott
och tillräckligt långt tillbaka, skulle vi med en
nästan till visshet gränsande sannolikhet slutligen
stöta på en form, i hvilken de nu från hvarandra
divergerande linierna apa och menniska förena sig. Om
denna form tillhört en individ eller en art, om hans
särskilda beskaffenhet var resultatet af tillfälliga
inflytelser eller en nödvändig utvecklingslänk i
organismernas kedja, som på fullkomligt skilda delar
af vår jord måste på samma sätt utbilda sig, denna
fråga kunna vi trygt lemna å sido. Hon utöfvar ej
på vetenskapens slutsatser det minsta inflytande,
och af den dermed sammanhängande meningsstriden,
om menniskorna härstamma från ett föräldrapar eller
från flera, som ännu i dag lifligt syselsätter många
hufvuden, skall man i framtiden ej göra synnerligt
större affär än af skolastikernas spetsfundigheter,
hvilka vi länge sedan gjort oss qvitt.
Från denna gemensamma form, hvilken åter i sin
tur förutsätter en följd af anor, som sträcker
sig oändligt långt upp i det ännu ofullkomligare,
utgrenade sig de båda stammar, hvilkas yttersta
grenskott nu i menniskan och apan stå gent emot
hvarandra. De ha haft en olikartad utveckling, dels
måhända i följd af ursprungligen olikartad begåfning,
dels af olikartade på dem inverkande förhållanden.
Fig. 6. Skelettet af en gorilla.
Hvarför är det oss så motbjudande att medgifva
detta? "Vi ha", säger man, "ännu inga bevis, vi
ha ännu ej funnit de nyss nämda övergångsformerna,
som skola föra ned till stamträdets rot," Alldeles
riktigt; det vill säga, vi ega ännu ej fullständigt
dessa öfvergångsformer, men dock redan i tillräckligt
antal för att deraf tydligt kunna skönja riktningarna,
och dessa riktningar antyda med säkerhet, att det
ges en punkt, der de sammanlöpa.
Olikheterna mellan särskilda aparter äro vida större
än de, som ega rum mellan menniskans och sjimpansens
anatomiska bygnad, och likväl tveka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
