Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rullsten hänvisa på en våldsam inverkan af
stora vattenflöden. I hvilken grad de då varande
klimatiska förhållandena skilde sig från dem, som
nu äro rådande på jordytan, visa oss de elefantben,
som midt ibland en mängd stora klippblock finnas på
norra Europas slätter, äfvensom de ännu till en del
väl bibehållna mammutkroppar, som med hud och kött
uppgräfvas ur norra Sibiriens ismassor.
Diluvialperiodens äldsta lager, det så kallade grå
diluviet, ligger underst och anträffas i Sommedalen
i Frankrike omedelbart ofvanpå kritan. I dessa lager
har man i trakten af Abbeville funnit vapen och
verktyg af flinta i stor myckenhet och af samma slag
som de, hvilka ännu i dag af många ociviliserade folk,
t. ex. Nordamerikas indianer, förfärdigas. Det stora
antalet af dessa verktyg och den omständigheten,
att många af dem endast voro groft tillhuggna, andra
halffärdiga, andra åter fullt färdiga, tvinga nästan
till det antagandet, att stället, der det intressanta
fyndet gjordes, innan dessa stenar som fällning
afsattes på bottnen af ett vidsträckt hafsbäcken, icke
blott var fast land, utan äfven beboddes af menniskor,
som kände till konsten att begagna skärande verktyg
och af flinta förfärdiga sådana, ja, som redan lefde i
ett så nära samlif, att de fabriksmässigt förfärdigade
varor, som ingingo i den allmänna förbrukningen. Få vi
sätta tro till riktigheten af dessa slutsatser, skulle
de således bevisa, att menniskoslägtet minst sedan de
båda senaste geologiska perioderna lefvat på jorden.
Vi kunna här ej inlåta oss på en närmare undersökning
af alla hit hörande frågor. Men deras besvarande
må utfalla huru som helst, förblir det dock ett
obestridligt sakförhållande, att menniskoslägtets
ålder är vida högre, än man förr antog. Att vilja
förlägga verldens skapelse eller endast menniskans
uppträdande blott 6000 år tillbaka är en orimlighet,
och ingen förnuftig menniska kan längre tro derpå,
om också intet bestämdt årtusende låter i detta
afseende uppgifva sig.
Af allt framgår, att menniskan ej blifvit skapad
i full besittning af sina nu varande färdigheter
och krafter. I kampen med naturen har hon måst
utbilda dem, och steg för steg har hennes förädling
försiggått. Der naturen lägger allt för stora hinder
i vägen för hennes utveckling, se vi henne äfven,
för svag att öfvervinna dem, antingen ge vika eller
blifva efter i sin utbildning, liksom hon öfver allt,
der ett herligt klimat utan strid och möda räcker
henne allt hvad hon behöfver, saknar tillfälle
att uppöfva de inom henne slumrande krafterna och
förmögenheterna och derför ej heller kan lemna sina
barn något bättre arf än det, hon mottagit af sina
förfäder. Sin högsta utveckling uppnår menniskan der,
hvarest lifvets vilkor utmana alla krafter till strid,
men der också arbetet och tanken af framgångens
ständigt nya behag eggas till nya ansträngningar.
Huru långsamt, men också huru oupphörligt
kulturutvecklingen fortgår, kunna vi af historien
lära. Och när vi se, huru allt hvad menskligheten nu
eger i vetande och färdighet, huru frukten af allt
arbete, hjertats bildning och känslornas rening,
som en bygnad långsamt stigit i höjden, huru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
