Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets ålder - Menniskoslägtets hemort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varande efter långsam pröfning, ofta efter mycket
förkastande, uppvuxit ur det som varit, kunna vi
omöjligt för den mensklighetens bildningsperiod,
som ligger bortom vår historias gränser, antaga någon
hastigare uppblomstring. Tvärtom måste menniskornas
glesare fördelning öfver jorden i äldre tider,
den bristande samfärdseln och i samband dermed
den bristande ömsesidiga undervisningen, den
jemförelsevis större friheten från behof, snarare
ha haft till följd, att hon länge qvarstannat
i vissa utvecklingsfaser, och allra minst få vi
göra det nittonde århundradets kulturförhållanden
till en mätare af hastigheten i menniskans äldsta
utvecklingsskeden.
Sammanfatta vi det nu sagda, visar sig, att den
första begynnelsen till den egendomliga arten menniska
tillhör en bestämd geologisk period, hvars ålder ännu
återstår att fastställa, äfvensom att den ligger i
en öfvergång från äldre former, som sammanhänger med
mycket vigtiga förändringar i jordens tillstånd. Denna
öfvergång, afvikelsen från den äldre arten, kunde
ega rum hos olika individer på olika tider, och
menniskan har äfven högst sannolikt fullkomligt
sjelfständigt, samtidigt eller efter hvart annat
uppträdt på olika ställen. Liksom hennes tillkomst
betingades af yttre inflytelser, måste äfven klimat,
jordmån, födoämnen m. m. utöfva en högst väsentlig
inverkan på hennes slutliga gestaltning, i följd
hvaraf individerna erhöllo en olika utbildning,
som gick i arf och slutligen som karakteristisk
egendomlighet utmärkte bestämda riktningar,
raser. Från naturvetenskapens nu varande ståndpunkt
måste man fullkomligt förkasta hela indelningen i
raser, om dessa skola beteckna ursprungligen sins
emellan olika delar af menskligheten. Helt annat blir
deremot förhållandet, om vi betrakta menskligheten
från den kulturhistoriska synpunkten, och dertill
skola vi längre fram återkomma.
Menniskoslägtets hemort. Det är mer eller mindre blott
en poetisk fiktion, när vi vilja betrakta en viss
trakt af jorden som menniskoslägtets ursprungliga
hemort. Menniskoandens oöfvervinneliga längtan
ut i ett aflägset fjerran är upphofvet till dessa
fantasier, som i alla tider förlagt mensklighetens
vagga till jordens mest välsignade trakter. Men ha
dessa poetiska fiktioner än för hela slägtet ingen
annan betydelse än andra behagliga bilder och drömmar,
ligger dock en vigtigare orsak till grund för den
vördnad, hvarmed de särskilda folken betrakta de höga
bergländerna som sina äldsta förfäders hembygder.
Vi veta med visshet, att jorden under de olika skedena
af sin utveckling hemsökts af stora öfversvämningar,
hvarigenom gränserna mellan land och haf undergingo
de mest genomgripande förändringar. Hade dessa
händelser också ej egenskapen af allmänna, hela
jordytan betäckande vattenflöden, måste de dock för
den äldsta tidens folk, hvilka blott fått sig en
ringa öfverblick förunnad och för hvilka deras egen
horisont var likbetydande med hela verlden, erhålla
en sådan karakter af allmänna omhvälfningar. Hvad som
förstörde deras verld, förstörde efter deras begrepp
hela verlden, och vi få derför ej mäta berättelserna
om den stora öfversvämning, "syndafloden", som vi
möta i alla folks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
