Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artbildning, menniskoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungliga karakteren ofta ganska tydligt urskilja
sig äfven hos de nu lefvande stammarna. Å ena sidan
visa de en med den malajiska nära beslägtad typ. Dessa
folk tillhöra de högre utvecklade raserna och bebo de
ögrupper, som från Palaosöarna i vester sträcka sig
till Påskön i öster, mellan Sandwichsöarna i norr
och Nya Zeeland i söder. Infödingen från Fidjiöarna
(fig. 27) och maorin från Nya Zeeland (fig. 25) äro
typer derför, hvaremot kanaken (fig. 28) och qvinnan
från Tanna (fig. 31) tillhöra den andra rasen, som
under namnet papuas bebor Stora oceanens sydvestra
del, Nya Guinea, Nya Irland, Nya Hebriderna, Nya
Kaledonien och de angränsande öarna. Australnegern,
Australiens urinvånare, hvaraf fig. 29 och 30 visa
oss två exemplar från kolonin Victoria, är dess
närmaste frände.
Jemföra vi förmågan att motstå naturinflytelserna
å ena sidan med förmågan att begagna sig af och på
ett fruktbärande sätt utbilda de för handen varande
vilkoren för utvecklingen å den andra, finna vi, att
alla menniskoarter, alla folkslag, som ej tillhöra
mensklighetens båda hufvudgrenar, den hvita eller
den svarta, ha långt mindre utsigter till framtida
bestånd än dessa båda grenar, som tyckas vilja dela
jorden emellan sig.
Negern har, som tropikernas, kaukasern, som den
tempererade och kalla zonens bebyggare, en långt mera
betydande ställning än alla de öfriga.
Negern är genom sin ovanliga fruktsamhet, kaukasern,
och i synnerhet europen, genom sin förståndsliflighet
i hög grad egnad att utbreda sig öfver jorden
och lägga henne under sig. Båda befinna sig i den
lifligaste utveckling, medan den gula menniskostammen
torde ha öfverskridit sitt lifs zenit.
Det är en gripande anblick att se hela folkslag, hela
verldsdelars invånare som en enda menniska sjukna
och gå sin oundvikliga undergång till mötes. Striden
föres i naturen mellan hela arter alldeles på samma
sätt, om än tystare och långsammare, som vi se henne
pågå mellan ett par individer. Af två växtfamiljer,
som på samma växtort finna temligen lika gynsamma
vilkor för sin trefnad, skall blott den ena slutligen
behålla fältet, om också båda först började utbreda
sig med samma kraft. Vissa växtarter, som europeerna
infört till Australien, börja redan uttränga liknande
inhemska familjer, och de skola fortsätta striden,
ända till dess de blifvit ensamma herrar öfver fältet.
På samma sätt smälta äfven för europen och negern hela
folk ihop. De duka under, som träffade af en obotlig
sjukdom. Ty det är ej spaniorernas illbragder, som
utrotat Antillernas infödda befolkning, ej de franska
eröfrarnas grymhet och hårdhet, som i Nordamerikas
södra stater, eller pelshandlarnas omenskliga
förföljelser, som i norden förorsakat rödskinnens
förminskning: i den förfärliga utrotningskampen
understödes europen af helt andra vapen än bly och
jern. De äro kopporna och bränvinet, men derjemte
äfven den låga sedliga ståndpunkt, som gör, att dessa
naturfolk ej anse barnens uppfostran som en pligt,
utan vida oftare bringa dem om lifvet för att bespara
dem ett beroende af främlingar. "Liksom klöfvern dödar
ormbunken", säga maorierna, "och den europeiska
hunden maorihunden, liksom maoriråttorna utrotades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
