Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artbildning, menniskoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkämpa med naturen, i motsats till sina stamfäder ega
vissa företräden, hvarigenom de blifva mera härdiga
och lifskraftiga.
Öfvergångsarterna skilja sig i flera riktningar från
urarten, och enligt denna lag, som vi öfver allt i
djur- och växtriket återfinna, äro vi berättigade att
sluta, att menniskans urtyp måste ha varit ett brunt
eller gult species, som i den ena riktningen urartat
till den hvita, den kaukasiska, i den motsatta till
den svarta, negerrasen. Huru mycket dessa grenar
af samma stam afvika från hvarandra, visar vår
begynnelsebild (fig. 1). Men den svarta och hvita
rasen äro ej de enda uteslutande formerna. Otaliga
skiljaktigheter låta tänka sig, och en blick på de å
föregående sidor (fig. 10-31) sammanstälda folktyperna
skall visa, att de äfven verkligen förekomma. Men
betrakta vi opartiskt det rika materialet, skola vi
vid en jemförelse alltid komma till den slutsatsen,
att alla de särskilda raserna, som man allt sedan
Blumenbachs tid antagit som fullkomligt olikartade,
i det hela endast äro öfvergångar, som vi äro ur
stånd att skarpt skilja från hvarandra. Den första
planschen ger oss typer af Asiens och Afrikas, de
historiskt äldsta verldsdelarnas, inbyggare, den andra
från Amerika och Stilla oceanens överld. Kinesen
(fig. 10) representerar den mongoliska typen,
kaukasern (fig. 11) den efter sitt bergiga och
nästan obetvingliga hemland uppkallade ras, som
i osseterna, georgerna, mingrelerna, suanerna och
andra stammar ända till våra dagar bibehållit sina
urgamla egendomligheter i nästan oförfalskad renhet,
medan konden (fig. 12) är representant för Indiens
icke ariska urbefolkning, som i sina qvarlefvor från
tiderna före bramanernas invandring bibehållit sig
nästan lika oblandad som vissa af de kaukasiska
stammarna. Det afsöndrade läget af deras bergiga
hembygd på Dekans högslätter har skyddat dem för
sammansmältning med grannfolken. Infödingen från Java
(fig. 13) tillhör den malajiska rasen, medan fig. 14
och 15 i tungusen och kasjmirflickan visa oss två
mongoliska typer.
Bland de afrikanska stammarna framstår i
synnerhet abessinerns bild genom ädelheten i sina
drag. Hvilket afstånd mellan honom och boshmannen
(fig. 19)! Berbern är en semitisk invandrare till
Afrika och tillhör den kaukasiska rasen; negern och
boshmannen deremot äro denna verldsdels urinvånare.
Från Amerikas urbefolkning, som bebodde denna
verldsdel före europeernas invandring, måste vi skilja
två stammar: eskimåerna (fig. 21), som innehade
trakterna längst upp i norr, och de folkstammar,
som utbredde sig öfver det öfriga fastlandet, men
om hvilkas ursprung ännu mycket olika åsigter göra
sig gällande. Aztekerna (fig. 22), som på Anahuacs
högslätt och i Yucatan grundat ett rike med hög
kultur, voro befryndade med peruanerna (fig. 24). Från
dem helt och hållet skiljaktiga äro deremot rödskinnen
eller de nordamerikanska indianerna (fig. 23), för
hvilkas skull man antog en särskild ras, till hvilken
äfven patagonerna (fig. 26) och de med dem beslägtade
folken i Sydamerika kunna räknas.
Söderhafsöarnas befolkning har i följd af
sitt geografiska läge, som bragte henne i en
inflytelserik beröring å ena sidan med Asien och å
den andra med Amerika, på många ställen förlorat sin
egendomlighet. Det oaktadt låter den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
