Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födoämnen. Eldens användande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svalbona äro för kinesen eller snäppan för
den europeiska läckergommen, äro för dem några
stora, i trädstammarna boende larver. Myror höra
äfven till deras läckerheter. De större stekas,
de mindre låta de på en i myrstacken nedstucken käpp
springa rakt in i munnen. Gräshopporna, som i
ofantliga svärmar draga fram öfver många trakter
af Asien, ge invånarna en omtyckt föda, och madagasserna
förstå att genom ett enkelt, i vidstående plansch
(fig. 36) afbildadt fångstsätt skaffa sig dem i riklig mängd.
Fig. 36. Gräshoppsfångst på Madagaskar.
En egendomlig sed är förtärandet af menniskokött,
hvilken ännu anträffas hos många af Söderhafvets folk
och, att döma af de spår deraf, jordfynden innehålla,
synes varit hos urfolken allmän. Om det än förefaller
den bildade känslan ohyggligt att tänka sig in i de dermed
förbundna gräsligheterna, ligger dock ej för
dessa menniskors råa sinnen något onaturligt
deruti. Tillgifvenhetens band finnas ej bland dem
eller äro blott undantag. Hvarifrån skulle de också
hemtat deltagandet för andras öde och känslan för
helgden af andras lif, när de ofta ej ens önska sitt
eget lifs fortvaro! Det fins för dem lika litet ett
i morgon som ett i går. Lifvet rör sig blott omkring
tillfredsställandet af ögonblickets drifter.
Stark hunger, när ingen annan föda stod att erhålla,
eller brinnande hämdlystnad, det vilda begäret
att helt och hållet tillintetgöra motståndaren,
var sannolikt den orsak, som sedermera ledde till
dödandet och uppätandet af barn, värnlösa och svaga
personer. Erfarenheten att menniskokött är mört och
välsmakande – och denna erfarenhet synes bland de
nyss nämda folken vara allmän – väckte lusten efter
njutningens förnyande.
Har nu tillika ett slags religion, en rå fetisj-
eller afgudadyrkan, behofvet att offra det dyrbaraste,
utbildat sig, blir menniskoslagtandet till slut till
och med ett förtjenstfullt verk, och ett bruk, som
på sådant sätt förenar det angenäma med det nyttiga,
skall endast med stor svårighet låta utrota sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
