Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Material till bostäder - Klädedrägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysken och nordbon älska att pryda och försköna
det, och den engelsman är fattig, som ej för sig
och sin familj kan förfoga öfver ett eget, om än
aldrig så litet hus. Mitt hus är min borg, är hans
stolta ordspråk.
Klädedrägt. Behofvet af kläder sammanhänger nära
med behofvet af bostad. I det ena som i det andra
fallet är det klimatets obehag, som tvingar kroppen
att förse sig med skyddsmedel. Menniskans hud är
ej, som djurens, under den kalla årstiden en annan
än under den varma. Hon kommer naken till verlden,
och när vinter och regntid inträda, öfverdrages ej
hennes hud med en tjock pels, utan hon måste uttänka
medel att sjelf skydda sig mot vädrets stränghet.
Menniskan skapar sin drägt. Hos de folk, som lefva
i ständigt lika varma länder, är drägten ej något
trängande behof. Hon utvecklar sig äfven här vida
långsammare än hos dem, som lefva i den kalla zonen,
men uppnår å andra sidan ej heller hos polarfolken
samma fullkomning som i det tempererade bältet, emedan
väderleksförhållandena ej hos dem äro underkastade
så hastiga förändringar.
De nordamerikanska skogsindianerna, purierna,
botokuderna och koroaderna begagna inga kläder
till skydd mot vädret. Då missionärerna gåfvo dem
skjortor, skämdes de först att begagna dem och buro
dem hoprullade under armen. Men i stället måla de
hela kroppen och skydda sig med denna färgbetäckning
mot insekterna.
Det vill således synas, som om målningen, hvilken
är i bruk öfver allt hos de råa folken, vore den
äldsta och ursprungligaste klädedrägten. Fåfänga
på den ena och blygsel på den andra sidan utöfvade
båda sitt inflytande, om också blott i vissa grader
och i riktningar, som ej alltid fullt stämma in med
våra åsigter.
Färgerna göra personen, liksom hos oss kläderna.
Målningen, som först sträcker sig till hela kroppen
och hvars förnyande utgör en vigtig del af den
dagliga syselsättningen, inskränkes med den fortgående
beklädnaden till de obetäckta kroppsdelarna och hinner
slutligen sin högsta utbildning i ansigtsmåleriet, som
till och med i våra högt civiliserade tider förstått
att bibehålla sig som en väsentlig del af toaletten.
Ett dermed jemförligt beklädnadssätt funno fransmännen
i 17:e århundradet i Brasilien, en kostym, som ännu
någon gång, fastän helt ofrivilligt, begagnas i
Nordamerika, nämligen befjädringen. Tupinamberna
bestryka hela den nakna kroppen med gummi och
öfverströ honom derefter med rödt dun. På samma sätt
göra de californiska indianerna, när de smycka sig
till dans, och encebelladastammarna, som styra ut
sig i ett mjukt bomullsdun.
Vi vilja antaga, att det ursprungligaste klädesplagget
i den heta zonen är skörtet och dess första bärare
qvinnorna, ehuru några resande ej draga i betänkande
att påstå, att den till skydd mot solstrålarna afsedda
pannbindeln, såsom nödvändigare, är äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
