Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de senaste åren varit fallet, har i följd af de
öfver allt anstälda undersökningarna antalet så väl
af fyndorterna som af de funna föremålen betydligt
ökats, och man vet nu, att stenålderns kultur,
om än på olika tider, gått fram öfver nästan hela
den bebodda jorden. På de grekiska öarna ej mindre
än i Egypten finna vi stenvapen, och nyzeeländarna
begagnade ända till européernas ankomst endast
vapen och redskap af sten. I Europa är det endast
jorden, som återger oss lemningar från en äldre tid;
i Amerika deremot, der visserligen äfven en stor
rikedom på stenredskap af plogbillen bragts i dagen,
blomstrar pilspetsmakarnas industri ännu i dag bland
indianerna, och Söderhafsöarnas invånare förfärdiga
likaledes ännu sina vapen genom bearbetning af
passande stenarter.
Som material dertill begagnas i vulkaniska trakter
de glashårda, skarpkantiga lavorna, men eljest de
genom rullning och slipning i floderna redan formade
styckena af granit, diorit, grönsten, samt framför
allt några i gångar förekommande och i Nordamerika
genom formlig grufdrift erhållna qvartsarter: jaspis,
hornsten, flinta och nefrit.
I Europa och Nordamerika har flintan mest blifvit
begagnad, i Mejico och Peru deremot är det obsidianen
med sin snäckartade brottyta, som uteslutande användes
till råämne.
Då utvecklingen af en bland de första
industrigrenarna, som öfver allt tjenat samma ändamål,
i följd af sin natur ej kunde hos jordens olika folk
följa olika vägar, torde det tillåtas oss att i vår
korta öfversigt hufvudsakligen taga de amerikanska
stenredskapen och deras tillverkningssätt till
utgångspunkt för vår framställning.
Vi följa dervid en intressant jemförande
sammanställning, som Karl Rau gifvit, och låna från
hans arbete äfven de hit hörande figurerna 79–82.
Talar man än om en stentid i allmänhet, måste man dock
inom den samma åtskilja vissa afdelningar, som utmärka
sig genom en olika bearbetning af stenredskapen. De
råaste åstadkommas genom en grof tillknackning, de
finare deremot genom slipning eller polering. Till
de förra och oftast funna höra pil- och lansspetsar
samt knifvar och sågartade redskap.
Fig. 79. Pilspetsar af sten.
Bland pilspetsarna råder, såsom fig. 79 visar,
den största olikhet, och antagligt är väl, att hon
ej är någonting tillfälligt, utan ett resultat af
erfarenheter. Jagtpilar, som man vill ha tillbaka,
formas på ett helt annat sätt än krigspilar, hvilkas
utdragande ur såret man vill så mycket som möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
