Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vapnen - Stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi kunna således i mensklighetens kulturlif urskilja
fyra stora perioder:
1) den råaste urtiden, då menniskorna till hjelpmedel
vid sina föga omvexlande mekaniska arbeten begagnade
stenar, snäckor, ben och växtdelar i samma skick, hvari
de i naturen förekomma, utan att förut underkasta dem
någon bearbetning;
2) stenåldern, då vapen och redskap företrädesvis
tillverkades af sten med en allt konstrikare
bearbetning och fingo särskilda former för särskilda
ändamål;
3) koppar- och bronsåldern, som i stället för den
svårarbetade stenen använde metaller (guld, men i
synnerhet koppar och tenn), hvilka antingen anträffades
i rent tillstånd eller lätt kunde utdragas ur sina
malmer, och slutligen
4) jernåldern eller, rättare sagdt, den kulturgrad,
då konsten att ur malmer, som äro mera svåra att bearbeta,
utdraga metallerna fick en allt större utveckling och
derför, utom de förut nämda metallerna, äfven kunde
begagna sig af blyet, zinken, men framför allt af jernet.
Klart är, att dessa åldrar ej äro skarpt åtskilda, utan
småningom öfvergå i hvarandra, ja, stundom händer till
och med under särskilda förhållanden, att den ena eller
andra af mellanperioderna alldeles öfverhoppas, när
naturen i en trakt osökt och i lätt bearbetligt skick
erbjöd den fullkomligare periodens material, medan den
föregåendes måhända saknades.
Under de senaste åren har forskningen företrädesvis
vändt sig till studiet af dessa mensklighetens äldsta
tidsåldrar och på en öfverraskande kort tid bragt i
dagen så intressanta upplysningar om vår urhistoria,
att vi måste lifligt beklaga, att vi åt detta vigtiga
ämne här endast kunna egna en helt kort undersökning.
Tillvaron af den första perioden i alla, äfven de mest
framskridna kulturfolks utvecklingshistoria kunna vi
endast genom förnuftsslut bevisa, ty de från denna
tid härstammande redskap, som vi genom gräfningar i
jorden möjligen skulle kunna anträffa, skulle i sin
råa form ej kunna skiljas från oarbetade stenar. Sten-
och bronsåldrarna deremot ha i följd af materialets
varaktighet bevarat oss otaliga, nästan öfver hela
jorden spridda lemningar.
Vända vi oss derför först till
<b>Stenåldern,</i> öfverraskas vi vid en jemförelse
mellan de olikartade fynden, de må ha anträffats
i hvilken verldsdel som helst, af en märkvärdig
öfverensstämmelse i form och material samt, der det
står att urskilja, äfven i tillverkningssätt.
De förnämsta fyndorterna för stenredskapen och
stenvapnen äro nästan hela Europa och Amerika från
Chile ända upp till Hudsonsbayländerna, i synnerhet de
vestra trakterna, samt Söderhafsöarna, eller, rättare
sagdt, dessa verldstrakter ha längst varit bekanta
som fyndorter för stenredskap, och fornlemningarna
ha här blifvit noggrannast undersökta, emedan de här
förekommo i synnerligt riklig mängd. Men sedan studiet
af den menskliga utvecklingens förhistoriska perioder
tillvunnit sig ett så lifligt intresse, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
