Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stammen - Handel, penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna tillväxte efter hand, och ättlingarna af samma
fader visade denne, så länge han lefde, den aktning
och hörsamhet, hvarvid de blifvit vana. Efter hans död
inträdde helt naturligt den äldste i hans rättigheter
för att uppehålla det nyttiga sambandet, och sålunda
se vi hos alla nomadfolk den ärftliga värdigheten,
detta den monarkiska principens grunddrag, i högsta
aktning. Endast der, hvarest lifvets tilldragelser
i hvarje ögonblick stälde större anspråk på den
enskilde, der planernas verkställande i vida högre
grad än vanligt fordrade personligt mod, kraft,
beslutsamhet och klokhet, der det mindre behöfdes
en handling i massa än ett beslutsamt ingripande
i rätta ögonblicket af hvarje enskild man, endast
der se vi frön till en friare författning, som
antingen genom fritt val bestämmer rörande styrelsen
eller genom gemensam rådplägning afgör de allmänna
angelägenheterna. Den aktiva och passiva menniskorasen
delar sig äfven till de yttre statsformerna i dessa
båda riktningar.
Stammarna bosatte sig i skilda trakter. Jägarens
och herdens kringströfvande lif förvandlades
med folkmängdens tillväxt till jordbrukarens
bofasta lefnadssätt, emedan nu mera jordens
alster måste anlitas för att fylla behofvet af
födoämnen. Egendomen, i synnerhet den fasta
jordegendomen, blir början till ett ordnadt
statslif. Stamcheferna behålla sin makt och sitt
anseende, men de inträda nu i reglerade förhållanden
till grannar, hvilkas rättigheter och sedvanor de
måste respektera, liksom de i sin tur fordra det samma
af dem tillbaka. Derigenom utvecklar sig iden om en
öfver alla stående högsta rättsmakt, och det är såsom
denna makts innehafvare, som ett statsöfverhufvud
vinner inflytande och anseende.
De stora riken, hvilkas spår vi genom historisk
forskning kunna upptäcka, synas på detta sätt ha
uppstått. Gynnade af den längtan efter lugn och ro,
som hos de tidigt utvecklade passiva stammarna,
ländernas vidt utbredda urbefolkning, väckte lust
för jordbesittning, åkerbruk och boskapsskötsel,
bildade sig först små stater, som tillsammans och
bredvid hvarandra genomlefde en blomstringstid,
tills de antingen genom ärelystnaden hos någon
af sina egna landsmän eller, såsom väl oftast
var fallet, genom anfall utifrån beröfvades sin
sjelfständighet. Eröfrarna, som nästan alltid
tillhörde den aktiva rasen, nedbröto gränserna och
sammansmälte de eröfrade länderna till ett stort
rike. De förra herrarna blefvo undersåtar, och de
djerfva eröfrarna, som af det nya rikets öfverhufvud
begåfvades med jordegendom och makt, blefvo landets
lagstiftare och första kast, dess adel. Först ur
blandningen med det underkufvade folket uppstod en
motvigt. Missnöjda bland den nya adeln funno understöd
hos landets många gamla familjer, med hvilka de
under tidernas lopp knutit slägtförbindelser. Den i
massa öfverlägsna befolkningen erhöll ny kraft och
beslutsamhet, och väldiga omhvälfningar, störtandet
af gamla dynastier, långvariga krig, bildandet af
nya riken, nya inrättningar af de mångfaldigaste slag
framgingo ur tidens jäsningar.
Handel och penningar. Som det första och vigtigaste
resultatet af menniskornas inbördes förhållanden uppträder
bytet; aflägsna trakters eller olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
