Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handel, penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syselsättningars alster utbytas mot hvarandra,
och sålunda arbeta de ökade behofven kulturen i
händerna. För att erhålla, hvad naturen ej i den
närmaste trakten frambringar, blir det nödvändigt att
företaga resor och föra med sig det egna landets
alster som bytesmedel. På detta sätt uppstå de
första fröna till handeln, som helt långsamt
utvecklar sig ur blotta bytet. Polarinvånarna,
i synnerhet grönländarna, drifva redan en liflig
byteshandel. De ha en stor begifvenhet på allt nytt,
och för att tillfredsställa denna bortbyta de mycket
ofta sin egendom, utan att fästa synnerligt afseende
vid sakernas inbördes värdeförhållanden. De hålla
formliga årsmarknader, och då i södern inga hvalar
finnas, medan norden å sin sida saknar ved, göra
de för att utbyta dessa och andra produkter resor,
som vara i hela år och hvarunder de än här, än der
uppslå sina bopålar, ofta för att aldrig återvända
till sitt gamla hem.
Fig. 127. Kaurimuslan (cypraea moneta).
Vid denna handel intaga snart vissa alster, som
utmärka sig genom en synnerlig varaktighet eller
allmän användbarhet eller af någon annan orsak
blifvit allmänt gällande, en egendomlig ställning
som bytesmedel. Efter dem mätes bytesvarornas värde,
och der de ej alltid sjelfva finnas till hands,
beräknar man dock efter dem, huru mycket af den ena
varan skall gifvas för en viss myckenhet af den
andra. Salt, slafvar, metallstycken, perlor, ädelstenar,
frukter m. m. äro sådana betalningsmedel, hvilka
småningom blifva stående och innehålla en första
upprinnelsen till penningar.
Hos Nordamerikas indianer intaga vampumgördlarna,
hos lapparna renosten, hos kaffrerna kastspjuten
myntets ställe. Genom européerna blefvo metaller,
i synnerhet de färgade, koppar, messing, äfvensom
glaskoraller, hos de sistnämda införda som bytesmedel,
men förlorade snart genom marknadens öfverfyllande
sitt värde, hvilket deremot ej var fallet med de
ständigt behöfliga kastspjuten. Äfven tobak och oxar
äro i Afrika eftersökta bytesmedel. Lichtenstein
ville hos betsjuanerna köpa en af deras konstrikt
sydda mantlar och bjöd koraller, spikar, tygstycken
m. m. derför, men förgäfves. En mantel, hette det,
kunde endast säljas för lefvande boskapskreatur. Han
måste således först tillhandla sig de erforderliga
två oxarna, som han fick för bättre pris, än han
först bjudit för manteln. Ehuru vi här sålunda
finna en fast värdebeteckning, är dock transaktionen
ännu ingen penninghandel, emedan penningen alltid
inträder som mellanled mellan två bytesvaror. Men
huru föreställningarna i detta hänseende allt mera
utbilda sig, derpå gifva oss just samma kaffrer ett
bevis. De ha nämligen på senare tider börjat till
värdemätare begagna de ringar, af hvilka deras gördlar
äro gjorda. En sådan gördel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
