Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handel, penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda, som det vill synas, utan prägel. I det gamla
Egypten funnos mycket tidigt penningar. De bestodo af
guld- och silfverringar, som uppradades på ett snöre
och hvilkas vigt bestämde värdet. I Sennaar begagnas
ännu ett sådant myntslag. Ett dylikt ringmynt hade
äfven gallerna; liksom ännu i dag kineserna, buro de
sin kassa i ett snöre omkring lifvet (fig. 129).
Det äldsta myntet i Kina var kaurimuslan; dernäst
kommo perlor, den i högt värde stående nefriten, gul
metall, väfda tyg, bleckstycken, som stundom hade
formen af knifvar och voro försedda med inskrift
(fig. 130). Först i 11:e århundradet f. Kr. finner
man en myntmästare, och tärningformiga guldstycken
börja användas som penningar. Myntväsendet undergick
mångfaldiga förändringar, men det förblef allt jemt
ofullkomligt, och i följd af den ringa tillgången
på penningar uppstodo ofta kriser. Under sådana
tider sökte man hjelpa sig dermed, att man åter
tog sin tillflykt till sköldpaddsskal, sidentyg,
perlor o. s. v. I 9:e århundradet e. Kr. uppkom
pappersmyntet. Det hade sin första upprinnelse i de
anvisningar på salt och jern, som regeringen utgaf;
men dessutom måste köpmännen 807 till statskassan
öfverlemna allt sitt klingande mynt och i utbyte
derför mottaga banknoter, en åtgärd, som de högre
embetsmännen snart förstodo att för egen räkning
tillgripa. Det kinesiska myntet är till största
delen gjutet. Hvar enda köpman proberar försigtigt
alla myntstycken, han mottager, och trycker på dem
sin stämpel, så att de snart äro alldeles öfverfylda
med chiffer och slutligen få hål vid hål. I orienten
fins prägladt mynt sedan urminnes tider. Herskarna
betraktade utmyntningen, som visserligen ej
verkstäldes med någon synnerlig noggranhet, som en
indrägtig statsinkomst, ty de kunde derigenom åsätta
metallen ett vida högre värde, än han i sjelfva verket
hade.
Fig. 129. Kinesiska mynt.
Grekerna hade ett utbildadt myntsystem, liksom
i allmänhet penning- och kreditväsendet hos dem,
i följd af deras vidsträckta handelsförbindelser,
redan tidigt var mycket utveckladt. Det fans
vexelaffärer och vexlar; templet i Delfi var ett slags
depositionsbank, och att bankirhus funnos i Aten,
veta vi genom Demostenes. Räntefoten utgjorde från
tionde- till tredjedelen af det utlånade kapitalet.
Etruskerna hade mynt af gjuten metall, hvilka tillika
tjenstgjorde som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
