Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handel, penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
består af 300–400 platthamrade ringar, och två gördlar
äro priset på en ko. I Embomma vid Zaire, äfvensom i
Loanda, göra små, af bambublad sirligt flätade mattor,
som kosta 28 skålpund ris stycket, tjenst som ett
slags pappersmynt. På Afrikas vestra kust, i Guinea
m. fl. trakter är cypraea moneta, den lilla snäckan,
som af sadelmakarna förr begagnades till prydnad på
hästarnas remtyg m. m. och hvaraf fig. 127 ger oss
en afbildning, det vanliga betalningsmedlet. Hon
förekommer vid Malediverna i oerhörda massor
och utföres derifrån i hela skeppslaster. I Utia,
Dagvumba, Gamav, Kong, Akra och andra trakter begagnar
man henne allmänt till skiljemynt, och utan henne kan
man ej få köpa någonting. Hos asjantierna är guldsand
penningar; i andra delar af det inre Afrika begagnas
saltklumpar eller kattunsstycken till bytesmedel,
och eget nog är i hela Afrika Maria Theresiathalern
som större myntsort allmänt gångbar.
Ju fruktbarare ett land är, desto mindre är hos dess
ursprungliga invånare handelstrafiken, och dermed
äfven penningväsendet, utbildad. Det är först genom
främmande folks ingripande, som den får någon större
liflighet. Deremot blifva invånarna i de af naturen
mindre eller blott i en viss riktning gynnade
trakterna redan tidigt nödsakade att tillegna sig
handelns hjelpmedel.
Vandringslusten utöfvar ett ej
mindre inflytande, emedan hon leder till beröring med
främmande nationer och väcker smak för nya föremål. På
Söderhafsöarna finnes blott byteshandel. Men tsjerkesserna
ha en temligen utbildad handel, lika så beduinerna. De
räkna efter främmande myntsorter och taga för frakt, skydd
åt köpmännen, spedition o. s. v. vissa procent af handelsvarorna.
Fig. 128. Maria Theresiathalern.
I de stora staterna var handeln kulturens
väsentligaste hjelpmedel. Klemm berättar i sin
kulturhistoria, att salutorget Tlaltelolco i det
gamla Mejico var två gånger så stort som hela
staden Salamanca och omgifvet med täckta arkader
till köpmännens beqvämlighet. Magasinen lågo vid de
angränsande gatorna och kanalerna, och här rörde
sig dagligen ett ofantligt vimmel af köpande och
säljande. Mejikanerna hade fem slags mynt och till
skiljemynt kakaobönor, af hvilka 8000 gingo på en
xiquepilli, det vanliga myntslaget. De inpackades
i säckar om 3 xiquepilli eller 24000 bönor. Det
andra myntslaget var små bomullsdukar af en bestämd
storlek. Vidare hade de gåspennor fylda med guldstoft,
hvilkas värde skiftade efter storleken; och som
verkliga metallmynt hammarformiga kopparstycken samt
tunna tennbitar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
