Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller utvecklingsförmåga är, desto flera enheter skall
äfven dess talsystem omfatta. Den slutliga segern har
civilisationen tillkämpat sig med tiotalssystemet, om
det också ur många synpunkter ej kan påstås, att det
i högsta möjliga grad motsvarar alla bekvämlighetens
fordringar.
Fig. 131. Gammalt japanskt pappersmynt.
Handens fem fingrar visa sig snart som synnerligt
lämpliga taltecken. I det man sålunda räknade efter
"händer", utvecklade sig talsystemet med perioden 5.
Tiotalssystemet är det dubbla antalet och uppstod
derigenom, att man tog båda händerna till hjelp.
Abiponerna ha egentliga uttryck endast för l–3;
4 beteckna de med ordet geyenknate,
d. ä. strutstår, och 5 med hauempegem,
d. ä. fingrarna. Arovakerna räkna till 5, och det
samma göra äfven grönländarna och en mängd negerstammar.
De gamla mejikanerna räknade till 7, och så finner
man äfven utom tiotals- och femtalssystemen en mängd andra.
Periodicitetens ide, d. v. s. uppfattningen af den
regelbundenhet, hvarmed utgångspunkten för räkningen
och mätningen af vissa företeelser återkommer,
och deras dermed sammanhängande indelning i större,
sins emellan lika stora delar, har hos jordens olika
nationer på olika sätt utbildat sig.
De kosmiska företeelser, som ha sin grund
i jordens rörelse så väl kring sin axel som kring
solen: solens upp- och nedgång, dag och natt, värme
och köld, ljus och mörker, återkomma i perioder,
hvilkas regelbundenhet och likhet mycket lätt
uppfattas. Sedermera såg man samma regelbundenhet
i återkomsten af tiderna för den högsta värmen och
den högsta kölden, för den ihållande torkan och de
oupphörliga regnen, för flyttfåglarnas ankomst och
affärd, för de längsta och de kortaste dagarna,
i vissa växters blomning och frukternas mognande,
i vissa stjernbilders uppstigande öfver horisonten,
i dagjemningens återkomst o. s. v. Man tog dessa
perioder till naturliga tidmätare. Den största af
dem, året, indelade man åter på grund af månfasernas
periodiska vexlingar i månader. Månens skiften
ha tjenat nästan alla folk till utgångspunkt för
tidsindelningen. Dessa fyra lätt åtskilda faser
bestämde indelningen i veckor, och talen 7 och
4 erhöllo derigenom en öfvervägande betydelse. De
flesta naturfolks namn på månaderna erinra om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
