- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel /
142

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tradition, saga, historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och söder, och vi finna i medelhafsländernas
kulturlif omisskänliga spår af deras inflytande.

En friare, mera oförfalskad karakter egde
en annan stam af den kaukasiska rasen,
fenicernas folk. Besegrande sitt lands ogynsamma
naturbeskaffenhet, lyfte de genom sitt kraftiga
snille den lilla bergiga kuststräckan högt öfver de
stora rikena och gjorde dem genom sin rastlösa flit,
sina outtröttliga ansträngningar, sin storartade
industri på handelns fredliga väg skattskyldiga under
sig. Fenicernas betydenhet och storhet lågo ej i deras
konungars makt, som var mycket ringa, då det i och
för sig lilla riket ytterligare sönderföll i flera
små stater: Sidon, Tyrus, Aradus, Byblus, Tripolis
o. s. v., utan endast i folkets inre kraft. Tyrus
och Sidon, hvem känner ej dessa städers namn! Deras
fartyg gingo genom Gibraltars sund längs Europas
och Afrikas vestra kuster och öppnade den första
fruktbärande samfärdseln mellan folken. Härifrån
grundades på Medelhafvets kuster en mängd kolonier,
bland hvilka Kartago uppsvingade sig till hafvets
herskarinna. Ej Kina med nära tredjedelen af jordens
hela folkmängd, ej Assyrien, ej Egypten eller Mejico
eller det guldrika Peru kunna berömma sig af en så
stor andel i civilisationens utbredning som det
lilla fenicerlandet.

Liksom här i vestlig riktning, utbredde sig den
aktiva stammen äfven österut från sitt äldsta
hemvist. Söderhafvets öar, der vi i ännu tydlig
blandning anträffa de mest olikartade menniskoformer,
från de ädlaste och mest bildningslystna till
de slöaste och torftigast utrustade, en svart
urbefolkning med ljusfärgade herrar, upptogo de
länge fortgående strömmarna. Indien, Kina och Japan
utvecklade sig på alldeles samma sätt som Egypten
och blefvo för det angränsande hafvet med dess öar,
för Java, Filippinerna och det öfriga Östasien,
kolonibildande moderländer af samma betydelse som
Nilriket för Medelhafvet.

En större öfvervigt af den kaukasiska aktiva
karakteren finna vi dock i de söder om höglandet
belägna rikena. Orsaken må ha varit den, att den
passiva urbefolkningen här var mindre talrik, eller
någon annan, visst är, att de här ur föreningen
framgående staterna, babylonernas, assyrernas,
medernas, persernas och arabernas gamla kulturriken,
i sina inrättningar förete friare former.

Monoteismen framträder sedan urminnes tider hos de
från Mesopotamien utgångna folken. Han tog vägen
vesterut, samma riktning, som sedermera äfven islam
följde.

Det är en märklig iakttagelse, som nästan synes
kunna göra anspråk på giltigheten af en lag, att de
hufvudvägar, som de flyttande folkmassorna vandra,
följa solen i hennes lopp. Icke blott i senare
folkvandringar, som ligga inom historiens område,
urskilja vi tydligt riktningen från öster till vester,
utan äfven i dessa äldsta förändringar af bostad,
i följd hvaraf Europa och i synnerhet Medelhafvets
kuster befolkades med den kraftigaste kulturrasen,
finna vi samma ännu oförklarade drift göra sig
gällande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:20:37 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free