Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tradition, saga, historia - Medelhafvets kuster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om det inskränkta utrymmet tilläte, skulle vi
ytterligare kunna fästa vår uppmärksamhet på de
mot norden, till Sibirien gående folkströmmarna, på
rörelserna i Amerika och uppkomsten af verldsrikena
Mejico och Peru, och vi skulle träffa på alldeles
samma företeelser, som vi redan förut haft tillfälle
att iakttaga. Men det synes oss lämpligare att egna
en mera särskild uppmärksamhet åt den verldsdel,
der menskligheten allsidigast utvecklat sig och der,
i följd af den oupphörligt verksamma forskningen,
det bästa och tillförlitligaste material erbjudes
oss att återställa bilden af det förflutna: Europa.
Af kulturhistorisk betydelse visa sig här först
pelasgerna, som förenade sig med de urinvånare, de
funno före sig i Grekland och Italien, och sannolikt
redan i många hänseenden ombildat deras passiva
grundkarakter, då de i sin tur undanträngdes af
hellenerna. I öfre Italien, norra Spanien, Frankrike
och på de britiska öarna nedsatte sig ibererna och
kelterna, och de af vår historieforsknings resultat,
som gå längst tillbaka, upphöra med de sparsamma
qvarlefvorna från dessa tider. På kelterna följde
germanerna och slutligen slaverna, de senare
skiljande sig i många stammar, medan de förra som ett
mäktigt helt togo mellersta Europa i besittning och
här öfvade sina krafter i en allvarlig och, om äfven
rik, dock långt ifrån slösande natur.
Klart är, att de mångfaldigaste korsningar och
blandningar med redan förut bestående stater måste
ega rum, äfvensom att närheten till Egypten och
granskapet med kulturländerna vid Eufrat och Tigris
samt de af dessa utsända kolonierna ej kunde bli utan
inflytande på det först senare i kulturfolkens kedja
indragna Europa. Etruskernas gamla folk visar alldeles
afgjordt i sina konstverk ett sådant inflytande, och
om ej lemningarna från dessa tider af växande odling
kommit till oss så sparsamt, skulle vi sannolikt
kunna med bevis styrka, att den öfverensstämmelse
med aflägsna folk i idéer och sedvänjor, som nu blott
synes tillfällig, haft en verklig och nödvändig orsak.
Medelhafvets kuster. För Europa, och vi kunna väl
säga för hela jorden, har Medelhafvet varit odlingens
härd. Den rika utbildningen af dess kuster, som stöta
intill den gamla verldens tre stora kontinenter, i
synnerhet närheten till den med Mindre Asiens halfö
utskjutande östra verldsdelen, det med öar tätt
besådda Egeiska hafvet, en bro för den öster ifrån
kommande kulturen, närheten till det mellan Arabien,
Abessinien och Egypten inträngande Röda hafvet,
som endast genom det smala Sueznäset skiljes från
Nildeltat och Medelhafvets sydöstra kust, gjorde i
ordets fulla bemärkelse detta haf till ett förbindande
element. De rika floddalarna, i Egypten, vid Tigris
och Eufrat, i det indiska Pendsjab och i Kina säten
för den äldsta kulturen, höllo lifvet fjettradt vid
en liten fläck, medan Medelhafsbäckenets storlek och
rikt utbildade form måste väcka och underhålla lusten
för vidsträckta sjöfärder.
I likhet med dessa insekter, som föra det befruktande
frömjölet långa vägar till växter, som deraf äro i behof,
inverkade fenicerna på idéernas spridning, riktande och
mångsidigare utbildning. De hade babyloniskt mått och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
