Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans efterträdares, Ulriks af Würtemberg biläger
uppåtos 136 oxar och 1 800 kalfvar.
Från de råaste tiderna fans i föreställningen ännu
qvar en ideförbindelse mellan festlig glädje och
ett omåttligt ätande och drickande, endast med den
skilnaden, att fråsseriet och ruset skulle vara ett
tecken till glädje, medan för den råa naturmenniskan
tillfredsställandet utöfver behofvet af hennes
säkerligen ofta länge skärpta aptit var en af de
få njutningar, hon egde. Man hade i anrättningsväg
mycket litet att välja emellan; i stället sökte man
ersättning i qvantiteten, när man vid utomordentliga
tillfällen skulle lemna det hvardagliga lefnadssättet.
Anna Boleyn, Henrik VIILs olyckliga gemål, begagnade
vanligen till frukost fläsk och öl, och jemte får-
och oxkött voro dålig frukt, ärter, mjölk, smör,
ost och öl de vanliga anrättningarna till och med
inom de förnämsta hus; det var endast på herrgårdarna
på landet, som vildt och fisk gåfvo någon omvexling
åt denna enformiga diet, oaktadt strömfisket då var
i allmänhet mera gifvande än nu. Af kryddor växte
lök, fenkål, dill och kummin i den egna trädgården;
peppar, kardemumma och andra kryddor gaf handeln,
för hvilken dessa förbrukningsartiklar då hade samma
betydelse som nu för tiden bomullen, kaffet, sockret,
jernet och stenkolen. Vi beklaga irländarna såsom
stående på den lägsta graden af materielt välstånd,
ty af Irlands åtta millioner invånare lefde ännu 1838
fem millioner nästan uteslutande af potatis och två
och en half millioner af dåligt hafrebröd; men under
medeltiden lefde gemene man öfver hufvud ej bättre,
om han också ännu ej hade någon potatis och faran
att hungra ihjäl ej var så stor som på Irland. I
sin historia om landtbruket i England berättar oss
James Rogers, att man ännu 1400 derstädes utan all
motvilja åt köttet af sjelfdöda kreatur; af honom få
vi äfven veta, att jorden då i gynsammaste fall knapt
gaf sjette, i vanliga år fjerde, ja, ofta blott andra
eller tredje kornet, medan der nu skördas trettonde
till sextonde kornet.
Ett mera förfinadt lefnadssätt, hvartill framför
allt hör renlighet, stod ej ens hos de förnäma att
finna. Så ansågs det för ett högmod, som lätt kunde
draga öfver sig försynens hämd, när en doges gemål,
i stället för att taga köttet med fingrarna, begagnade
sig af en gaffel. Lika mycket klandrades, att Karl
VII:s gemål hade två lintyg, icke emedan linne var
någonting så synnerligt dyrbart, utan emedan hela
plagget ansågs för en onödig lyx.
Begäret efter vetande, så lifligt det än stundom
i vissa riktningar ger sig till känna, hade endast
hos få sin rot i en fullt medveten och oegennyttig
kärlek till studier. Uppgifterna om universitets-
och skolbesöken i 16:e och 17:e seklen betyda härvid
ingenting, ty fem sjettedelar af studenterna voro
ingenting annat än vagabonder. Det kommer härvid
också mindre an på, om en särskild klass sätter
sig i besittning af en viss andlig bildning, än om
klara, fruktbara åsigter äro hela folkets gemensamma
egendom. Men ingen föregående tid, om vi undantaga den
högt sträfvande reformationen, och äfven hon endast
på ett sätt, som föga motsvarar våra föreställningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
