Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den grekiska stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gestalter; fyra af de skönaste stodo framför herkos,
d. v. s. inhägnaden kring det heliga olivträdet på
södra sidan af Erekteion på akropolis, ofta, ehuru
oriktigt, kalladt Pandroseion (fig. 196).
Redan i Egypten hade man på motsvarande sätt i stället
för kolonner användt menskliga gestalter som stöd;
och ehuru man måste anse detta som ett missgrepp, är
man dock skyldig att erkänna, att hos grekerna till
och med sådana fel synas älskvärda. På samma sätt
som de qvinliga använde man som stöd äfven manliga
figurer, atlanter eller telamoner. Man finner
sådana i Girgenti å det stora templet, och de äro
lika skickligt lämpade efter den doriska ordningen,
som karyatiderna efter den joniska.
Då pelasgerna måste anses som de egentliga
grundläggarna af den grekiska konsten, kan man ej
förundra sig öfver den stora öfverensstämmelsen
mellan grekernas och etruskernas verk. Likväl
öfvergåfvo grekerna snart de egentliga motiven
för en bygnadskonst i sten, sådan pelasgerna först
infört den hos dem, och öfvergingo i stället till en
högst lyckad efterbildning i sten af träkonstruktioner,
medan etruskerna företrädesvis upptogo
stenkonstruktionen och stannade efter i fråga
om träbygnader. På ornamentikens område visar sig en
liknande skilnad.
Fig. 195. Korintisk kolonn från Lysikrates’ monument i Aten.
I början hyllade grekerna icke blott, som alla
andra folk, den rena linieornamentiken, utan höllo
henne ännu strängare skematisk än etruskerna och
använde med synnerlig förkärlek rätvinkliga mönster
(fig. 197). Men snart synas de ha kommit till den
insigten, att ornamentiken borde kunna uttrycka
riktningen och arten af de krafter, som voro verksamma
i den i fråga varande konstruktionsdelen. Vi se
sålunda, huru det löpande ornamentet endast användes
der, hvarest det är fråga om ett rent sammanslutande,
om en verksamhet i längdriktning. Lägges ornamentet
på en bärande del, t. ex. en bjelke eller ett
pelarkapitäl, uttryckes uppåtsträfvandet bättre genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
