Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den romerska bygnadsstilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömda män, ärepelare och triumfbågar m. m. Der
lågo vanligen utom flera tempel äfven samlingssalar
för särskilda korporationer, domsalar, skolor och
basilikor. De sistnämda, öfverbygda saluhallar, hvilka
tillika användes som börssalar och handelsdomstolar,
äro synnerligt karakteristiska för den senare romerska
arkitekturen. Då deras bestämmelse fordrade ett
bredt öfvertäckt rum, men man ej hade hunnit så
långt i timmermanskonsten som nu för tiden, blef
det nödvändigt att genom kolonnader indela rummet i
tre eller flera skepp. Mellanskeppet var då högre än
sidoskeppen, öfver hvilka ofta ett slags gallerier
anbragtes. Längst bort i ena ändan af mellanskeppet
befann sig en nisj, der handelsdomstolen höll sina
sessioner, och framför denna ett slags tvärskepp,
ett större fritt rum för vitnena, under detta åter
fängelser o. s. v. Alla lyxbygnader, såsom cirkusar,
teatrar, promenadhallar, bad o. s. v., fingo hos
romarna en oerhörd utsträckning och utstyrdes med
furstlig prakt. Det s. k. Panteon (fig. 213, 214),
ännu i dag en af Roms ståtligaste kyrkor, var blott
en af de många salarna i Agrippas bad, som likväl i
prakt och storlek vida öfverträffades af Caracallas
och Diocletianus’ termer (varmbad).
Fig. 211. Konstantins triumfbåge.
Fig. 212. Torngrafven vid S:t Remy.
Äfven de romerska kejsarnas palats och de förnämas
villor nådde under tidernas lopp en utsträckning samt
lade i dagen ett slöseri, som i våra dagar skulle
förefalla oerhördt.
Härmed öppnade sig nu ett vidsträckt fält for
de ornerande konsterna. Också utvecklades
den mest oförtrutna verksamhet på detta
område. Ytdekorationen, d. v. s. orneringen af
kärl och tyg, stannade fortfarande i etruskernas
och grekernas händer. Ja, egentligen var det
väl dessa, som ända till romarväldets slut
hufvudsakligen befrämjade och uppehölio måleriet
och bildhuggarkonsten. Härvid är likvisst att märka,
att formerna slutligen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
