Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 270 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den gotiska stilen - Renässansen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ansåg denna efterhärmning för en arkitekturens
pånyttfödelse, kallade man henne renässans.

Fig 299. San Pietro i Rom.

Renässansen. Under den tidigare renässansen, denna
stils första period (1450–1580), kände man ännu
inga fullständiga romerska bygnader, endast delar
af sådana, en följd af undersökningarnas då ännu
mycket ofullständiga beskaffenhet. Man kunde ännu ej
med ens slita sig lös från de former, hvarvid man
blifvit van och som förträffligt passade för den
tidens åskådningssätt och behof, kunde ej med ens
uppgifva den konstverkens nationela karakter, som
genomgått alla hittills varande stilar. Och sålunda
uppstod denna blandning af gotiska hufvudformer eller
dispositioner och romerska detaljer, som möter oss
i slottet i Heidelberg (fig. 295), i den 1616
uppförda Gyllene kammaren på rådhuset i Bremen
(fig. 297), i Hôtel de Ville i Paris, i La Certosa
vid Pavia, äfvensom i en mängd palats i Venezia
och annorstädes. I synnerhet ha domen och många af
palatsen i Firenze bevarat tydliga spår af denna kamp
mellan medeltiden och renässansen. Det bygnadssätt,
som här utbildade sig, har fått namn af den
florentinska stilen. Man finner inom denna stil
medeltidsbygnadernas fasthet, soliditet och
enkla fördelning af massorna förenade med det
murverk af halft bearbetade qvadrer (bossage),
som romarna använde vid bygnader af mer än vanlig
soliditet. Fönster, dörrar m. m. ha den romanska
stilens former; kapitalen, gesimsprofilerna och
andra detaljer deremot äro lånade från den romerska.

De gräfningar i större skala, som snart företogos,
äfvensom upptäckten af en handskrift af den romerske
arkitekten Vitruvius, gynnade i hög grad studiet af
den romerska bygnadskonsten. I följd af det ofta
mycket pedantiska sätt, hvarpå de sålunda vunna
reglerna tillämpades, trängdes de allmänna nationela
och religiösa elementen allt mera i bakgrunden, och
de särskilda konstnärernas idéer och åskådningssätt
inskränktes allt mindre af provinsiel sed, på samma
gång som det nya stilsystemet utbredde sig öfver
hela den civiliserade verlden. Sålunda fick nu
individualismen insteg i bygnadskonsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>