Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 271 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Renässansen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I den på detta sätt uppkomna högrenässansens stil
uppfördes, i synnerhet i Italien, under stilens
blomstringstid af mästare, sådana som Bramante,
Michelangelo Angelo, Raffaelle Sanzio, Peruzzi,
Palladio, Sansovino, praktbygnader, som
ännu i dag väcka rättvis beundran. Vi nämna här San
Marco-biblioteket och kyrkan Il redentore i Venezia
(fig. 296), palatsen Pitti och degli Uffizj i Firenze,
den jättestora, med ofantliga kostnader under den
långa tiden från 1506 till 1667 bygda San Pietro i Rom
(se fig. 298–300), till sina hufvuddelar ett verk
af Michelangelo, ett af alla tiders och alla folks
största snillen, lika stor som målare, bildhuggare
och arkitekt. I det öfriga Europa är det endast få
monumentala bygnader, som kunna ställas vid sidan af
dessa verk. Såsom sådana må här nämnas Tuilerierna
i Paris, den af Christopher Wren bygda Paulskyrkan i
London (se fig. 301), samt palatset Belvedere i Prag.

Fig. 300. Plan till San Pietro i Rom.

Hvad ornamentiken beträffar, uppträda redan omkring
1425 flerstädes i Italien åtskilliga från antiken
lånade former, då, såsom redan är nämdt, kännedomen
om romerska detaljer föregick bekantskapen med
hela romerska bygnader. I likhet med Michelangelo,
syselsatte sig många af den tidens konstnärer med
flera konster på en gång och arbetade äfven för det
högre handtverket. Så Raffaelle Sanzio, hvilken jemte
sin verksamhet som målare äfven var bildhuggare och
arkitekt, tecknade ornament, mönster till tapeter
och tallrikar m. m. Tiziano arbetade mycket för
porslinsfabriker, Albrecht Dürer var målare,
ingeniör, arkitekt, träsnidare o. s. v., Rubens
arbetade inom arkitekturen, dekorationskonsten
o. s. v. Många andra sådana exempel skulle
här kunna anföras. Den tidigaste renässansens
ornament ansluta sig genom slingornas djerfhet,
ytornas likformiga utfyllande samt anbringandet
af fantastiska blommor och fylliga, djerft svängda
blad till den gotiska ornamentiken. Endast i valet
af de egentliga bladformerna närma de sig antiken,
i det t. ex. akantusen träder i stället för ek- och
murgrönsbladet. De vackraste exemplen på en sådan
ornamentik finna vi i Venezia (se fig. 302–304).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>