Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 280 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rococostilen - Sträfvandena i Tyskland, Frankrike och England

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppfördes under den olycklige Ludvig XVI:s regering,
finna samma fantasins förslappning, samma nyktra
prosa som i tidens ornamentala konstgrenar.

Om den då herskande riktningen i ornamentiken, som
fransmännen kalla stile Louis XVI och som under det
första kejsardömet endast obetydligt förändrades,
gifva fig. 320–322 en föreställning. Man ser af dem
temligen tydligt, huru ornamentisterna sökte närma
sig den rena antiken, men det oaktadt ej förmådde
lösgöra sig från rococostilens bisarra utsmyckning,
utan att å andra sidan ega tillräcklig fantasi för
att kunna åstadkomma en harmonisk förening af dessa
stridiga element.

Fig. 320. Inlagt arbete. Stile Louis XVI.

Under de fredsår, som följde på de stora krigen i
århundradets början, begynte den mäktiga rörelsen i
andarna visa sin nybildande kraft äfven på de sköna
konsternas område. Det var i synnerhet i Tyskland, som
en liflig verksamhet under denna period utvecklade sig
i sammanhang med den lyftning af nationalkänslan,
som omsider gaf sig luft i befrielsekampen mot den
väldige corsikanen. Tyskland visade sig äfven denna
gång som det abstrakta tänkandets land. Innan tyskarna
företogo en reform inom konsten, hade de tänkt och
forskat. Konstteoretiker, sådana som Winckelmann,
Lessing, Herder, Goethe och Jean Paul (Friedrich
Richter), hade utsått månget herligt frö. Efter
befrielsekampens slut fingo genom Karl Friedrich
Schinkels genialiska skapelser de nyss nämda
tänkarnas läror och studier insteg i det praktiska
lifvet. Denne mästare bygde ej blott ett stort antal
offentliga bygnader, bland andra museet och teatern
i Berlin, högvakten i Dresden, Augusteum i Leipzig,
utan skapade äfven en mängd storartade verk i
ritningar till bygnader och fresker. I södra
Tyskland hade konung Ludvig af Baiern föresatt sig
att göra München till ett konstens hemvist och äfven
med oerhörda kostnader satt denna plan i verket. Hans
mest framstående biträde vid detta jätteföretag var en
Schinkels själsfrände, Leo von Klenze, uppbyggare af
glyptoteket i München (fig. 323). Båda försökte lösa
en uppgift, som väl alltid skall förblifva olöslig:
att lämpa den grekiska arkitekturens formsystem efter
våra förhållanden. Ett stort antal lärjungar utbredde
deras läror och riktning. Trots de många inkast, som
principielt låta göra sig mot deras företag, återstår
dock som ett vigtigt resultat af deras storartade
verksamhet konstens rensning från vanställande
utväxter och en anmärkningsvärd förädling af vår tids
smakriktning. Ett nytt lif genomträngde alla kretsar
af arkitektoniskt skapande, och snart vaknade nu
äfven sträfvandet att på detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>