Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 317 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bygnadsyrkenas historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som så länge utgjorde ett karakteristiskt kännetecken
för dessa föreningar. Likväl förstodo de, åtminstone i
Tyskland, att hålla sig fria från hierarkins direkta
inflytande. Medeltidens stilar gåfvo hvalf bygnaden den
högsta grad af fulländning och konstnärlig betydelse.


Fig. 369. En byggnadshytta under medeltiden.

När den inhemska stilen undanträngdes af renässansen,
blef den gotiska konstformens hemlighet, som
hittills strängt bevarats af hyttorna, utan allt
värde. Härigenom nedsjönko alla dessa brödraskap,
liksom andra af dem mer eller mindre påverkade
föreningar (»innungen»), till konvent (skrån), i
hvilka blott mästarna hade rösträtt, medan gesällerna
förut haft nästan samma rättigheter. Liksom i
politiken, så tog äfven på konstens och handtverkets
område absolutismen öfverhand samtidigt med
materialismen och uttalade sig i den enskildes
herravälde. Sålunda nedsjönk verkmästaren liksom
gesällen till en blott handtverkare, d. v. s. han
blef en utförande maskin åt konstnären, han glömde
nästan helt och hållet bort att tänka och egde endast
qvar handtverksskickligheten. Men liksom det i historien
alltid är under det djupaste förfall fröet lägges
till en ny uppblomstring, så äfven här. Det förra
århundradets stolta arkitekter, som blott ville
befatta sig med uppförandet af kyrkor och palats,
fingo i allmänhet på sin lott endast de senare, då de
förra sällan nybygdes. Under tiden hade utbildandet
af en annan vigtig gren af bygnadskonsten, nämligen
boningshusen, nästan oinskränkt blifvit öfverlemnad
åt handtverkarna. Här kunde dessa å nyo arbeta upp
sig, och de gjorde det med den lyckliga påföljd,
att de i början af detta århundrade med ökad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>