Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 337 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusets och ortanläggningarnas historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forntiden var mer eller mindre genomträngd af skön
konst; vid alla landsvägar, i de minsta orter stodo
helgedomar och monument. Huru helt annorlunda ser
det ej nu för tiden ut i månget land, der man kan
färdas hela dagsresor, innan man träffar på en enda
förmögen person, som omgifvit sig med konstens
verk, medan folket i bostäder och lefnadssätt foga
höjer sig öfver husdjuren!»

Boningshusen hos romarna blefvo med lyxens
öfverhandtagande allt präktigare. Ett nytt element
träder oss dessutom här till mötes. Medan nämligen
hos alla de folk, med hvilka vi hittills syselsatt
oss, boningshusen, så vidt vi veta. endast beboddes
af egaren sjelf och hans familj, känner man med
visshet, att i Rom äfven funnos hus för hyresgäster,
ofta ända till fem våningar höga. I Pompeji, som är
vår rikaste grufva för kännedomen om det romerska
boningshuset, hade endast få af detta slags hus
mer än två våningar utom jordvåningen. Till denna
slutsats berättigas vi af murarnas svaghet i de flesta
jordvåningarna, med få undantag de enda, som ännu
blifvit bibehållna. Husen i Pompeji förete den mest
omvexlande inredning. De mindre ha vanligen blott en
förstuga och en liten gård, matrum, kök samt ett rum
för husets slafvar. Ofta kommer härtill en butik, men
ofta saknas äfven sjelfva gården. <sp>Miseraplebs<sp> behöfde
ju ingen luft i sina bostäder: om de1 af brist på
detta nödvändiga lifsvillkor tynade af, betydde föga,
blott de till sista andedraget voro aristokratin
hörsamma och underdåniga. Denna bodde beqvämt i
patricierhusets luftiga hallar och gårdar. Ingen
romersk borgare, hvars förmögenhetsvilkor ej voro
allt för obetydliga, kunde vara utan sitt atrium;
hvar och en hade dessutom gerna sin lilla trädgård,
eller åtminstone en peristyl. De största husen voro
visserligen något olika till plan och anordning;
hos de flesta återkomma dock samma afdelningar, så
att man kunnat sammanställa en normalplan, hvilken
vi återgifva i fig. 385.


Fig. 385. Normalplan till ett romerskt boningshus.

I denna plan är 1 husporten, ostium; 2 förhallen,
prothyrum; 3 den andra ingångsporten, janua; 4
vestibulum; 5 portvaktens cell; 6 den till största
delen täckta gården, atrium, med en vattenreservoar
i aiidten, dit genom öppningen i taket regnvattnet
nedflöt; 7 bostad for slafven, som hade uppsigt
öfver atrium, samt trapphus; 8 dörren dertill: 9
rum för särskilda ändamål, i synnerhet för gäster,
som stannade qvar öfver natten; 10 atrii flyglar
(alæ), ett slags kabinett för förtroliga samspråk
eller mottagningsrum; 11 tablinum, praktrummet,
der förfädrens bilder och andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>