Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 338 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusets och ortanläggningarnas historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

familjeklenoder voro uppstälda till åskådande. Då detta
praktgemak naturligtvis ej fick användas till
genomgång, ledde bredvid detsamma en smal gång
(fauces), 12, till husets inre rum, som endast
begagnades af familjen, medan de främre, på vår
plan mörkare tecknade delarna voro tillgängliga
för besökande. 13 är den andra gården, af sin i
midten befintliga kolonnad kallad peristylium; inom
kolonnaden var en fiskdam, piscina, 14, omgifven af
blomsterrabatter. 15 äro sofrummen (cubicula), af
hvilka ett, 15 d, har tre afdelningar, toalettrum,
budoar och alkover; 16 två matrum (coenacula),
det ena för vintern, det andra för sommaren, der
triclinia, de soffor, som på tre sidor omgåfvo bordet,
voro uppstälda; 17 kök; 18 sällskapsrummet, oecus;
19 gång till kolonnhallen samt den derintill stötande
trädgården, 21; 22 utgång på sidan af huset; 23
uthyrda butiker och 24 butik, som begagnades af
egaren sjelf, när han var yrkesidkare. I fig. 386
gifva vi läsaren en inblick i ett romerskt boningshus,
medan fig. 387 skall gifva honom en föreställning om
gatornas utseende.


Fig. 386. Romerskt atrium.

De romerska städerna voro allesammans omgifna med
tinnkrönta murar, öfver hvilka på vissa afstånd höjde
sig torn, som sköto något ut framom muren. Brunnar
funnos alltid1 i tillräcklig mängd vid gatorna, och
kring städerna slöt sig merendels en krets af villor.

Den första kristna tidens hus liknade säkerligen ännu
de romerska, om de också, i synnerhet efter det
vestromerska rikets undergång, sannolikt blefvo mycket
enklare. Ty värr sakna vi tillförlitliga underrättelser
om den tidens boningshus i Italien och det bysantinska
kejsardömet, och några lemningar af sådana finnas ej.

Först från det tionde århundradet återfinna vi sådana,
nämligen bysantinska boningshus i Venezia. De första
husen i denna östad voro sannolikt pålkojor, liknande
dem den resande nu anträffar på ön Luzon; sedermera,
då marken blifvit tillräckligt torr, tillslöt man
det öppna rummet mellan pålarna och qvarlemnade
endast på framsidan en öppen kolonnhall. Så uppkommo
hallfasaderna, hvarpå, bland andra, palazzo Loredan
i Venezia ger ett exempel. Öfvervåningens hall
sträcker sig här genom husets hela bredd och bildar
det på två sidor af boningsrum omgifna gemensamma
hvardagsrummet, äfvensom festgemaket, en anordning
som venezianarna sannolikt erhållit från bysantinerna,
från hvilka de öfver hufvud lånade kultur och konst,
för att sedermera i sin tur sprida dem vidare mot
vester.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>