Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
exemplar i de trakter af Sachsen, Thüringen och
Preussen, som ursprungligen varit befolkade af
slaviska stammar.
c) Bondhuset i mellersta Tyskland (fig. 395) står ännu
ett steg högre. Eldstaden c har blifvit dragen tillbaka
till ändan af förstugan a, der man genom uppförande af
en vägg bildat ett särskildt kök; på ena sidan ha vi
stallet b, på den andra boningsrummen e. Ladan d ligger
merendels bakom stallet, men är stundom förlagd till
öfre våningen, der husets läge utmed en bergvägg
medgifvit en direkt inkörsväg, och huset är då till en
del liksom inskjutet i berget. Sådana hus finnas i
Westerwald, men äfven i de gamla slaviska landen,
vidare i sachsiska Erzgebirge, i de frankiska och
tysk-böhmiska nejderna.
d) Baierska alphuset (fig. 396). Här äro de olika
afdelningarna, om också täckta af ett gemensamt tak,
fullständigt skilda från hvarandra. Ju högre kulturen
stiger, desto större värde sätter menniskan på snygghet
och afskildhet, dess mindre behag finner hon att bo i
samma rum som husdjuren. Men på samma gång blir tycket
ombytligare, rörligare. Man förbehåller sig möjligheten
af framtida utvidgningar förändringar o. s. v., och
detta leder till ett fullständigt åtskiljande af
boningsrummen från de för landthushållningen mera direkt
afsedda lokalerna.
e) Bondgården är resultatet af detta åtskiljande.
Äfven här har man att skilja mellan olika
utvecklingsstadier, af hvilka vi emellertid blott vilja
framhålla två. Till en början är afsöndringen ej
fullständig (fig. 397), i det bygnaderna i sammanhängande
räckor omsluta gården eller åtminstone stallet b är
sammanbygdt med boningshuset a. I andra gårdar (fig. 398)
äro deremot bygnaderna fullständigt åtskilda. Men i så
fall blir anordningen af de olika husen så mycket friare
och beroende af åtskilliga yttre omständigheter, t. ex.
bygnadstomtens storlek och form, dess läge i förhållande
till landsvägen o. s. v.; om bestämmande inre grunder kan
man här knapt tala. Men väl kan man sluta till ett inre
sammanhang mellan boningshusets afskiljande från stall,
lada o. s. v. och dess ytterligare utvidgande. Liksom
denna afsöndring hade sin grund i nya behof, så gaf hon
på samma gång medel till ett finare, mångsidigare
tillfredsställande af desamma. Ju mer bildad bonden blef,
dess mer närmade han sig i afseende på lefnadsbehof,
begrepp om beqvämlighet o. s. v. stadsbon, och det är sålunda
helt naturligt, att för närvarande ingen väsentlig
skilnad eger rum mellan den välmående bondens
bostad och stadsbons landthus, utan att blott den
fattigare eller från staden mera aflägset boende
bonden bibehåller det gamla bygnadssättet.
f) Det fornnordiska boningshuset. Det i närmast
föregående afdelning omtalade åtskiljandet af de för
olika ekonomiska ändamål bestämda lokalerna och
dessas förläggande till särskilda hus var, att
döma af fornsagornas vitnesbörd, mot hednatidens
slut fullständigt genomfördt. En ansenligare gård,
på fornspråket by, bestod af flera i närheten af
hvarandra liggande olika hus, grupperade kring eller
invid en öppen plats, tunet, hvilken stundom omgafs
af en inhägnad, försedd med grind eller led. En del
af husen synas ha varit förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
