Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom täckta gångar, och samtliga voro de uppförda
af timmer, måhända äfven, såsom ännu i dag på det
skogfattiga Island, af sten, jord och torf. Den
ansenligaste och förnämsta, väl äfven till sin
anordning äldsta och ursprungligaste bygnaden var
skålen, äfven kallad stuga,
hall eller sal. En skåle
utgjordes af ett aflångt fyrkantigt hus med gaflar
i öster och vester samt temligen låga långväggar;
han var uppförd af i knutarna sammanhugget timmer,
hvilket stundom brädfodrades eller spånkläddes. Taket
liksom gafvelröstena reste sig deremot till en
betydligare höjd. Det förra sprang vidt ut öfver
väggen och hvilade på sparrar, som upptill möttes
två och två i takåsen och nedtill förenades genom
tvärs öfver skålen från långvägg till långvägg gående
tvärbjelkar eller tvärträn.
Täckningen utgjordes af
näfver, bräder eller spån, sannolikt äfven ofta torf
o. d. Framför hufvudingången, som var belägen å ena
gafvelväggen (den östra?), fans ett slags förstuga,
som synes hafva varit öppen framtill och måhända
liknade den som ännu förekommer vid många svenska
bad- eller rökstugor, samma grundtanke för öfrigt,
som i de enklaste antika templens förhall.
Skålens inre utgjordes af ett enda rum utan särskildt
innantak; annat golf än den hårdt tillstampade jorden
fans ej heller i äldsta tider, och midt å detsamma
hade den konstlösa, af upplagda stenar bildade
eldstaden sin plats. Röken dref ut genom en öppning
på taket, hvilken tillika släpte in dagsljuset. Dock
funnos stundom särskilda ljusgluggar å takets
nedre del, hvilka tillslötos med träluckor eller på
träramar spända genomskinliga hinnor. Glasfönster
förekommo långt senare. Inredningen var enkel. Längs
långväggarna sträckte sig väggfasta, förmodligen
timrade bänkar, långbänkarna, midt å hvilka funnos
upphöjda säten, högsäten, bestämda för husbonden
och förnämligare gäster samt utmärkta genom snidade
pelare. Längs den tredje väggen, gafvelväggen midt
emot ingången, sträckte sig en tredje bänk, tvärbänken
eller tvärpallen. Framför bänkarna, som voro försedda
med fotbräden, stodo borden, och i mellanrummet
mellan dessa rörde sig husfolket och förrättades
syslorna. Var skålen det enda huset eller den ständiga
vistelseorten för gårdens folk, funnos der äfven
liggplatser, hvilka då voro anbragta närmast väggen
bakom bänkarna, och hvilka vi väl snarast få tänka oss
som ett slags ligg- eller sängskåp. Invändigt voro
väggarna stundom brädbeklädda och då ibland, liksom
taket, prydda med sniderier och målningar, samt vid
högtidliga tillfällen klädcfa med en väfd och utsydd
väggbonad; likaledes voro å dem upphängda husfolkets
vapen. Stundom fans i skålen ett loft, hvilket väl
ej utgjordes af något annat än ett plankgolf, lagdt
öfver takbjelkarna vid salens ena ände och öppet utåt
det öfriga rummet. Utvändigt omgafs huset ibland af
en sluten löpgång, skot. Storleken var naturligtvis
omvexlande. Från det skogfattiga Island namnes dock
en skåle, som var ända till 100 alnar lång och 10
famnar bred. Längre fram förekomma s. k. ugnstugor
med murad eldstad, hvarmed omsider följde
särskildt innantak, fönstrens nedflyttning till
väggarna och husets fördelning i flera smärre rum.
Utom skålen namnes ofta ett annat boningshus, skämman, som synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
