Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusens inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva haft två våningar. Den öfre våningen eller
loftet nytjades till sofrum och hade ibland flera
afdelningar. Vanligen sträckte det sig på en eller
flera sidor ut öfver den nedre våningen och bildade
på detta sätt en öppen eller sluten gång utanför de
egentliga rummen, ett slags balkong, till hvilken man
kom upp från gården på en stege eller trappa. (Jfr
Ornäshuset i Dalarna och Kungsstugan i Örebro,
fig. 358, 359, ehuru dessa visserligen äro yngre).
Jemte de nu nämda omtalas åtskilliga andra slag af
boningshus, som dock på det hela taget likna de
anförda, måhända ock mera sällan förekommit. Af
uthusen var det förnämsta buren, fatburen,
gårdens förrådshus, hvari man förvarade matvaror,
kläder, dyrbarheter o. d., som ej behöfdes för
dagligt bruk. Sannolikt hvilade denna bygnad på
stolpar. Derjemte nämnas loge, lada och kölna
eller torkhus samt rum för de olika slagen af
husdjur. Stundom vill det synas, som hade fähuset,
fjoset, och skålen varit förbundna med hvarandra
antingen genom en gång eller genom skålens förstuga.
g) Bondgården i Värend bestod likaledes af flera
olika bygnader för skilda ändamål. Det äldsta
slaget af boningshus utgjordes, liksom skålen, af en
aflång, fyrkantig, af ett enda rum bestående bygnad,
stofva eller stuga, med gaflar i norr och söder,
låga långväggar, höga gafvelrösten och uppförd af
groft, knuthugget timmer. Äfven här bildades genom
takets framdragning ut öfver gafveln en öppen, på
stolpar hvilande förstuga, skjulet. Elden brann
i äldsta tider midt på golfvet i en med stenar
kringlagd grop, grufvan; röken gick ut och dagern
släptes in genom öppningar i taket och å gaflarna,
rökhål, gluggar, vindögon. Nu mera brukas denna form
af bygnader endast som rök- eller badstuga.
En yngre form är den s. k. lågstofvan, med gaflar i
öster och vester, det öppna gafvelskjulet förvandladt
till en sluten förstuga med dörr fortfarande åt
söder, samt stundom utanför denna en särskild mindre
utbygnad, förstuguqvist eller bislag. Långväggarna
voro äfven här mycket låga,, fem till sex fot,
gafvelrösten och tak deremot högre. Ryggåsen hvilar
på gafvelröstena, och mot denna stödja sig spärrarna,
som uppbära det långt framspringande, med näfver
och torf täckta taket. Gafvelröstena begränsas
uppåt af tvenne vindbräden, vindskidor, hvilka
i äldre tider sköto högt upp öfver takåsen och
voro grant utskurna. Invändigt utgjordes stugan,
om man undantager den nämda förstugan, af ett
enda rum, som likväl genom de i taket anbragta
s. k. kronstängerna skildes i tre afdelningar. Den
nedre, närmast hufvudingången, var bestämd för
den lägre och gröfre hushållningen och saknade i
äldre tider vanligen golf. Här hade den väldiga,
murade, med ugn och skorsten försedda eldstaden
sin plats, här fans äfven rum för smärre husdjur,
såsom nyfödda kalfvar o. d. Vid det s. k. tillamötet,
der jordgolfvet slutade och golftiljorna vidtogo,
började den mellersta och största afdelningen, af
qvadratisk grundform, husfolkets vanliga och egentliga
uppehållsort. Inredningen utgjordes hufvudsakligen af
breda, timrade bänkar, hvilka tilllika tjenade till
sofplatser. I den innersta afdelningen närmast vestra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
