Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forntiden. Medeltiden. Nyare tiden - Stenläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blefvo de i Egypten redan tidigt försedda med
diken, hos de syriska folken höjda, i midten och
hos grekerna grusade eller belagda med stora
stenar. Redan etruskerna stenlade sina landsvägar
med basalt på ett underlag af stengrus och försågo
dem på ömse sidor med gångvägar (fig. 417).
Romarna åstadkommo i vägbygnad utomordentliga
saker. Öfver allt, dit de segerrika legionerna förde
sina fälttecken, uppstodo äfven vägar i mängd,
af hvilka en del ännu begagnas, vördnadsbjudande
vitnen om fastheten och varaktigheten af detta
verldseröfrande folks arbeten. De äro merendels
försedda med upphöjda, men ofta äfven, såsom på
fig. 417, i jemnhöjd med körbanan liggande gångvägar,
hvilka tillika tjena den förra till vederlag. Många
af dessa fornromerska konstvägar voro i århundraden
betäckta med gruset af de på ömse sidor om dem
uppförda bygnaderna och grafmonumenten och ha först
under de senaste åren blifvit uppgräfda; så bland
andra Via appia, hvaraf vi i fig. 418 afbildat en del.
Ehuru romarna äfven i mellersta Europa anlagt
en myckenhet vägar, fingo dessa dock efter deras
fördrifvande till största delen förfalla, och de
nya folken började i detta som i så många andra
fall från första början. Följden blef också,
att ännu långt in i medeltiden, medan araberna i
Spanien redan längesedan genom ypperliga konstvägar,
med trottoarer, afvisare och diken, i utomordentlig
grad höjt samfärdseln, kommunikationsväsendet i det
öfriga Europa befann sig i det uslaste skick. Ännu i
18:e århundradet behöfde, efter hvad en besvärsskrift
från den tiden upplyser oss, köpmän för en resa från
Halle till Leipzig, sålunda för att tillryggalägga
en sträcka af ej fullt tre svenska mil på en af de
mest befarna handelsvägarna, tre till fyra dagar,
emedan varupackorna än måste lyftas öfver stenar och
klippblock, än häst och vagn hjelpas upp ur den mer
än halfannan fot djupa dyn. Med många andra vägar
stod det ej mycket bättre till, och det kan ej annat
än förvåna oss, huru det var möjligt, att med så
ofullkomliga kommunikationsmedel en trafik kunde
utbilda sig sådan som den, som gick på de gamla
handelsvägarna från Venezia genom Tyrolen öfver
Augsburg till Leipzig och derifrån Elbe utför till
Hamburg, eller från Aqvitaniens hamnar till Rhein
och denna flod utför till Nordsjön, ja, från Arabien
genom Palestina ända till mynningen af Weichsel.
Stenläggning. Som vi sett vid betraktandet af deras
bostäder, hade romarna äfven i städerna stenlagda
gator och trottoarer, och äfven araberna belade
gatorna i sina städer med små runda stenar. Städerna
i mellersta och norra Europa hade länge ingen
stenläggning, och först i 13:e århundradet började
de större tyska städerna förse sig med stenlagda
gator. Midt på gatan gick en rad stora, platta stenar,
som under namnet »borgarstenar» ännu i dag finnas i
många småstäder på kontinenten. I flera städer i det
forna spanska Amerika, t. ex. Lima och San Jago, är
begagnandet af dessa stora stenar ännu ett privilegium
för den hvita befolkningen, liksom det i de tyska
var en borgarens företrädesrätt, som usurperades
af studenterna och ofta föranledde blodiga kravaller
mellan dem och borgerskapet. Flerstädes voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
