Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chausseer och makadamisering - Jernvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredden. På bergsluttningar tages den blifvande
chaussens halfva bredd från berget och med den
bortsprängda stenen utfylles den andra hälften
(fig. 419). Med hvilka utomordentliga svårigheter
och mödor byggandet af dylika vägar i de högre
bergstrakterna är förenadt, derom ger oss fig. 420,
»vägbygnad i Kaukasus», en föreställning. Drifven
af den jernhårda disciplinen, utsätter sig här den
ryske soldaten oupphörligt för dödsfara, alldeles
som fordom den romerske krigaren vid byggandet af
körvägen öfver Balkan och andra romarvägar. Huru
helt annorlunda är det ej, när de schweiziska,
italienska, franska och tyska arbetarna frivilligt
och fullt medvetet våga sina lif vid byggandet af
de jätteartade alpvägarna! Dock höra nu mera, tack
vare de ökade försigtighetsmåtten, olyckshändelser
vid dessa bygnader till sällsyntheterna.
Så snart vägens underbygnad är färdig, börjar
öfverbygnaden, det vill säga anläggandet af
den egentliga körbanan. Detta sker efter olika
system. Det enklaste är, när man ofvanpå ett omkring
7 tum djupt skikt af sten af en knytnäfves storlek
utbreder ett annat något tunnare lager af småsten
och täcker alltsammans med grus. Sådana anläggningar
äro tillräckliga för förbindelsen mellan byarna och
de ut till stora landsvägen förande bivägarna. Skall
deremot en chaussé anläggas, begränsas körbanan på
ömse sidor af tätt i rader lagda kantstenar, medan
deremellan vägens underlag bildas af en 5 tum djup
stenläggning. Derpå följer ett 3–3 1/2 tum djupt hvarf
krossad sten af l–2 tums diameter, hvaröfver utbredes
först ett 5 tums lager af sten af en knytnäfves
storlek och derefter ett annat 3 tums lager af
småsten. Nu först tillvalsas hela chausseringen
och öfvertäckes tid efter annan med sten af l–2 tums
storlek. Denna tillpackning verkställer man nu mera på
samma gång som utbredningen af det sista stenlagret
med makadamiserings-maskinen (fig. 421). På sådan
mark, som väl på ytan är torr, men har en sank grund,
der alltså tunga lass lätt skulle sjunka ned och
der man af brist på sten ej vill anlägga chausseer,
nöjer man sig med att lägga trädstammar, grenar
och störar så tätt som möjligt bredvid hvarandra
tvärs öfver vägen och deröfver endast utbreda så
mycket grus som är nödigt för att fylla ojemnheterna
mellan stockarna. Är marken i hög grad sumpig, måste
man till underlag för fyllningen begagna faskiner
(risknippor), som, fast sammanbundna, till vägens
hela bredd nedläggas tätt invid hvarandra och vid
fyllningens påförande tryckas djupt ned i moraset.
Sedan länderna i alla riktningar blifvit
genomkorsade af goda vägar, ha vi vant oss att med
ett medlidsamt leende blicka tillbaka på de tider,
då man behöfde dagar för att tillryggalägga sträckor
af några mil. Men ännu större under var det vår
tid förbehållet att skåda. En resa, hvartill man i
medlet af förlidet århundrade behöfde en hel vecka,
i början af vårt sekel fyra till fem dagar och
ännu på tjugutalet 30 timmar, gör man nu beqvämt på
fyra timmar. Denna revolution i alla samfärdselns
förhållanden har åvägabragts af jernvägarna.
Jernvägen, den mest storartade och vigtiga af alla
vår tids uppfinningar, har nära nog gjort sagan om
sjumilastöflorna till en verklighet. Huru skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
