Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bildskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem med stränga straff. Det oaktadt skola ännu de
första skotska missionärerna i Tyskland burit sådana
skrifttecken inristade på sin kropp.
Den mejikanska bildskriften, ehuru i mycket
beslägtad med den indianska, intager dock ej blott
i afseende på ideernas rikedom, utan äfven på
medlen att uttrycka dem, en vida högre rang. På
den fasta jordbesittningens grundval utvecklade
toltekerna ett storartadt kulturlif. Deras väldiga
praktbygnader väcka ännu i sina ruiner vår beundran,
och om också endast några få större skriftmonument
blifvit oss bevarade, låta de oss dock kasta en
blick in i ett rikt literaturlif. Då spaniorerna
på Montezuma II:s tid landstego i Mejico, voro
tusentals personer syselsatta att på skinn, siden
och det af en aloeart förfärdigade papperet måla
sällsamma tecken och bilder. Historieverk, böcker af
religiöst och astronomiskt innehåll, lagsamlingar,
episka och didaktiska skaldestycken blefvo på
detta sätt mångfaldigade, och statsarkiv uppstodo,
hvilkas oskattbara urkunder, ty värr, till största
delen blifvit af de kristna eröfrarnas fanatism
förstörda. Hvar enda mejikan kunde skrifva, ty i
tempelskolorna fingo barnen lära sig både att läsa
bildskriften och sjelfva öfva henne. På en estetisk
uppfattning och ett konstnärligt utförande få vi dock
här ej tänka, om det också ej kan förnekas, att den
mejikanska bildskriften röjer ett visst formsinne,
i alla händelser af långt mera utbildad art än de
nordamerikanska indianernas skriftmålningar.
Gestaltens karakteristiska delar, det för betydelsens
uppfattning vigtigaste lät man hos bilden starkast
framträda, och det är derför han förefaller oss
grotesk och osmaklig och hans färger stöta vårt
öga. Dessutom måste bilden åstadkommas hastigt och
upptaga minsta möjliga utrymme, hvaraf åter blef
en följd, att de rätta proportionerna ej iakttogos
och de mångfaldigaste förkortningar användes. Större
djur och menniskor betecknades endast med hufvudet,
bilden af ett hus betecknade en stad, ett diademprydt
hufvud konungen. För att kunna förstå sådana på
öfverenskommelse beroende förkortningar måste man
följaktligen ha lärt sig deras betydelse.
Alexander von Humboldt ger oss i sitt berömda
arbete om de amerikanska infödingarnas minnesmärken
beskrifning på en bild, som skall föreställa en mellan
en indian och en spanior förd rättegång. Tvisteämnet
är en landtgård, hvars grundplan befinner sig
midt på bilden och intager större delen af den
samma. Fotspår angifva dess storlek. Till höger
derom ser man bilden af den processande infödingen,
hvars namn är uttryckt genom en bifogad båge. Ofvanom
honom sitter hans spanska motpart, som sannolikt
hette Aquaverde (grönvatten), då han har bredvid
sig tecknen för vatten och grönt. Platsen ofvanför
landtgården intages af tre spanska domare. De sitta
på stolar och hålla i händerna lagböcker. Hvar och
en af dem har bredvid sig tre tungor, spanioren två,
men mejikanen blott en: de förra tala mest; den sist
nämde vågar knapt yttra ett ord.
Bildskriften måste under tidernas lopp ha
undergått en förändring, snarlik den, som vi snart
skola få tillfälle att iakttaga hos de kinesiska
skrifttecknen. Bilden blef ett tecken; han förlorade
all likhet med det motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
