Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stereotypin - Klichéer - Andra slag af tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansenligt kapital borta, ej heller hade man någon
säkerhet för satsens bibehållande i orubbadt skick,
ty vid upp- och nedlyftandet af kolumnerna hände ej
sällan, att de ombundna snörena under tiden blifvit
uttänjda och att satsen sönderföll. Deremot fordrar
den tunna stereotypplåten knapt tiondedelen så
mycket stilmassa som satsen, och hvad som en gång är
riktigt deri kan aldrig blifva oriktigt annat än genom
sönderslagning. Dessutom kunna äfven här förbättringar
efter gjutningen vidtagas, då skadade eller oriktiga
bokstäfver kunna utborras och nya inlödas i stället.
Klicheer. På samma sätt som vid stereotypering af
stilsats förfar man äfven vid afgjutning af träsnitt,
vignetter, sirater och andra smärre föremål, af hvilka
merendels flera på en gång intagas i ramen. Men man
ger här samma sak ett annat namn: man stereotyperar
ej, man klicherar, och kopiorna, som för att kunna
begagnas först måste fastnitas på en trästock eller
undergjutas med stilmassa, kallas klicheer. Det ges
flera stilgjuterier, som förfärdiga klicheer i mängd
och härigenom äro i stånd att förse tryckerierna med
ett rikt urval af ornament, vignetter o. s. v. De
bruka med ett grekiskt namn kalla sina artiklar
polytyper.
Stereotyperingen är i allmänhet en gren af
stilgjutningen; dock finnas redan flera tryckerier,
som sjelfva förfärdiga sina stereotyper och
klicheer. Ja, tryckerierna ha redan af gammalt
förstått att vid förekommande smärre fall hjelpa sig
med afklatschningar, en operation, som ordet kliché
ursprungligen tjenat att beteckna. Man gjuter ett
lager stilmetall i en papperslåda och afvaktar det
ögonblick, då det under stelningen blir degigt. I
detta tillstånd kan massan mottaga de finaste intryck,
och om man nu antingen med bara handen trycker ett
träsnitt och dylikt deröfver eller, ännu bättre,
låter det i en liten press tryckas deremot, erhåller
man en matris, hvarmed man genast kan förnya samma
förfarande. Det andra aftrycket bildar då en trogen
kopia af originalet.
Nu mera använder man äfven ofta i stället för
klichering af träsnitt och mindre stilsatser
galvanoplastisering (se andra bandet). De kopior
af koppar, man på detta sätt erhåller, kallas
galvanotyper eller elektrotyper.
På detta sätt stereotyperas äfven hela stilformar, och en tunn, men
fast kopparplåt med underlag af stilmassa åstadkommes
hyflad och tryckfärdig på tjugu timmar till ett pris
af 40 till 50 öre qvadrattummen.
Andra slag af tryck. Det återstår oss ännu att kasta
en blick på några andra typografiska konstgrenar. I
första rummet förtjenar då det musikaliska nottrycket
här omnämnas. På boktryckets första tider blefvo de
för andaktsböckerna nödiga notsatserna med penna
inskrifna i den redan tryckta texten eller som
träsnitt insatta deri. Som uppfinnare af de rörliga
nottyperna nämnes italienaren Februcci. I medlet
af 16:e århundradet förde den franske stilgjutaren
Sauleque saken ett steg längre, och hans ännu mycket
bristfälliga noter voro mer än ett århundrade i bruk,
tills slutligen Joh. Gottl. Immanuel Breitkopf
i Leipzig, född den 23 november 1719, år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
