Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra slag af tryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1752 gaf nottrycket en alldeles ny inrättning. För
de stora svårigheter, som måste öfvervinnas för att
typografiskt återgifva alla tecknen i en musiksats,
kunna vi här ej närmare redogöra. Olägenheten, att
notsystemets linier måste stycke för stycke hopfogas
och derför i aftrycket fingo ett osammanhängande
utseende, undanröjde sedermera Duverger i Paris,
om än på ett allt för kostsamt sätt, derigenom,
att han först uppsatte noterna utan linier, tog en
gipsmatris deraf och först i denna inskar linierna,
hvarefter trycket sedan verkstäldes med de häri
gjutna stereotypplattorna. Genom nottrycket med
tennplåtar, hvari typerna inslås med stålpunsar, samt
genom litografin trängdes det typografiska nottrycket
något i bakgrunden. Det har dock ej gått under, utan
tvärtom genom nyare konstnärers förbättringar erhållit
en sådan fulländning, att våra dagars nottryck i
skönhet och skärpa kan täfla med grafstickelns
alster. Den typografiska metoden hade förut måst
anlitas, när det gälde att åstadkomma stora upplagor
för möjligast billiga pris. Detta har nu mycket
förändrats genom den litografiska maskinpressen,
som kan lemna sina alster till ännu billigare pris
och genom hvilken allena de nu varande folkupplagorna
af de klassiska kompositörerna blifvit möjliga.
Att i press trycka geografiska kartor försöktes
redan tidigt, och det var åter Breitkopf, som i
synnerhet lade sig vinn om denna sak och utgaf flera
med typer tryckta kartor. Det är klart, att i fråga
om vanliga kartor boktrycket ej kan uthärda täflan
med kopparsticket och litografin; men med tillhjelp
af andra medel ha äfven häruti ganska vackra saker
åstadkommits. Så lemnade Raffelsberger i Wien goda
kartor, på hvilka teckning och namn äro tryckta med
svart, vattnen med blå, och bergen med brun färg,
och Bauerkeller lade härtill högtrycket, som plastiskt
återger markens upphöjningar och fördjupningar.
Färgtryck hafva, som vi sett, allt sedan boktryckets
första tider blifvit utförda. I våra dagar har
tillverkningen deraf i alldeles utomordentlig grad
tilltagit och vunnit en sådan fullkomning, att
hon i oljmålningstryck till och med kan täfla med
penselns alster. Den bildtryckande pressen finner
dock snart af ekonomiska skäl sin begränsning, ty
om en plansch fordrar tio och ännu flera färgplåtar,
blir saken allt för dyr för boktrycket, så framt ej
upplagan är synnerligt stor. Tryckning på fyra eller
fem plåtar skulle ännu kunna löna sig och väl uthärda
täflan med det färglagda stentrycket och målningen för
hand. Mera inom den egentliga typografins sfer ligger
tillverkningen i massa af lyxpapper, varuetiketter,
rekommendationskort o. d., som i färger, guld och
silfver samt bronser af olika slag med tillhjelp af
gravering, prägling, congrevetryck, guillocher- och
reliefmaskiner m. m. åstadkommer så lockande saker
och i synnerhet i sin användning på fabriksindustrin
och handeln blifvit så oumbärlig, att man nu med
hvarje bundt strumpor eller tvålpaket, man köper,
får ett litet konstverk som etikett.
Om färgtrycket ha i äldre tider i synnerhet Gubitz och
Hänel i Berlin, Naumann i Frankfurt,
Haase Söhne i Prag samt Teubner
i Leipzig gjort sig förtjenta, och i nyare tider Paul Dupont
i Paris, Mame & Fils i Tours,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
