Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstens teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra åstadkommas nämligen ljusare och mörkare ställen
i bilden. Derefter borttages med bredare sticklar
träet emellan de kringskurna linierna, hvilka nu
visa sig upphöjda. Sådana skuggor, som äro ljusare
och skola bilda öfvergång till hvitt, måste, för att
ej liniernas ändar skola sluta i en grof punkt eller
klick, med en flackstickel skäras lägre eller bilda
en sluttande yta. Detta är också lätt begripligt, om
man tänker efter, huru färgvalsen och sedan pressen
sjelf inverkar på trästocken. Den förra är omgifven
af en elastisk massa, som på enstaka stående linier,
och i synnerhet på deras ändpunkter, trycker sig
djupare ned än på sådana ställen, der teckningen
är mera sluten, d. v. s. der linierna ligga tätare
tillsammans och inga breda ljusa mellanrum finnas.
Å andra sidan sker ej heller aftrycket af
träsnittet så, som om en hård yta omedelbart
inverkade på papperet, ty i maskinpressen är
tryckvalsen öfverklädd med filt och i handpressen
ligger den af spändt skinn jemte flera eller färre
papperslager bestående remmikan mellan träsnittet och
deckelplattan. Härutaf inses lätt, att öfver allt,
der färgvalsen kan intränga djupare, skall äfven
papperet djupare nedtrycka sig, och det är derför ej
tillräckligt att på stocken skära de streck fina,
som man vill ha fina eller magra; de måste äfven
inrättas så, att färgvalsen och derefter papperet
ej komma att trycka derpå med hela sin tyngd. Men
detta låter sig ej göra på annat sätt, än att man,
såsom här ofvan nämdes, då de skola öfvergå från de
mörka till de ljusa ställena, låter dem småningom
slutta nedåt. Ett färdigt träsnitt företer sålunda ej
längre en plan bildyta, utan somliga ställen ligga
något lägre än hufvudföremålet, och partier, som i
aftrycket skola visa ett ljust ställe med småningom
tilltagande skuggning, måste på stocken visa en
långsam afsluttning. Just sådana ställen fordra
derför den mest skickliga och konstnärliga behandling,
så mycket mera som träsnidaren ej har någon ledning
af teckningen, utan måste helt och hållet utarbeta
dem efter eget omdöme. Det är endast genom en sådan
behandling, konstnären förmår gifva sitt verk harmoni,
mjukhet och lyftning samt påtrycka det prägeln af
ett konstverk. Men häri ligger också orsaken, hvarför
upphöjda etsningar och andra träsnittets surrogat vid
sidan af detta städse blifva underlägsna, så framt
de ej efteråt upphjelpas med stickeln; deras aftryck
förefalla allt för entoniga.
Är träsnidaren ej på samma gång tecknande
konstnär, hvilket förr oftast, men nu mera
blott undantagsvis är fallet, får dock, så framt han vill
vara mer än en blott handtverkare, teckningskonsten på inga
vilkor vara honom främmande; han måste förstå att
rätt uppfatta en annans teckning. Dessutom måste han
vara så pass förtrogen med presstryckets väsen, att
han på förhand vet, huru hans arbete skall taga sig
ut i aftryck. Tecknaren måste äfven å sin sida fästa
afseende på träsnidaren och får ej af honom begära
saker, som äro emot träsnittets natur. Den tredje i
detta förbund är slutligen tryckaren, som måste med
förstånd och skicklighet fatta sin uppgift, om ej hans
förarbetares hela konst skall vara bortkastad. Han
kan för åstadkommandet af ett harmoniskt tryck göra
mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
