Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna anlägga ett litet nottryckeri. Men hvar få
penningar dertill? I denna sin rådvillhet beslöt han
till och med sälja det enda han egde - sin frihet.
Han ville ingå i armén som legokarl; den derför
erhållna summan, 200 gulden, skulle vara tillräcklig
att efter genomgången tjenstetid sätta honom i
stånd att anlägga ett tryckeri. Men äfven denna
sista hjelpkälla uttorkar, då han närmar sig henne:
Senefelder är född i Böhmen, och de baierska lagarna
gifva endast landets egna barn tillträde till armén.
Slutligen beskärdes honom dock en vän och hjelpare i
hofmusikern och kompositören Gleissner. Senefelder
föreslog denne att trycka några af hans
arbeten. Gleissner går in derpå och lemnar honom ett
litet penningförskott. Senefelder köper härför stenar
och papper och tar ihop med arbetet. Han hade då en
gammal dålig koppartryckspress, som kostat honom sex
hela gulden, och på denna tryckte han nu, i det han,
alldeles som koppartryckaren, lät stenen gå mellan
ett par valsar. På detta sätt kunde han på fjorton
dagar trycka 120 exemplar af en samling sånger,
komponerade af Gleissner. Kostnaderna hade endast
uppgått till 30 gulden, och man kan lätt tänka
sig, med hvilken glädje han mottog de 70 gulden,
som hans arbete inbragte honom, den första frukten
af hans mödor. Hans mod och förhoppningar stego nu,
i synnerhet sedan hans lilla rörelsekapital blifvit
ännu ytterligare ökadt. Gleissner hade nämligen till
kurfursten af Baiern öfverlemnat ett exemplar af
sångerna och denne uppmuntrat den nya uppfinningen med
en gratifikation af 100 gulden. Deremot intresserade
sig vetenskapsakademin i München så litet för
Senefelder och hans uppfinning, att hon besvarade
hans ansökan om understöd med ett anslag af 12
gulden. Detta Senefelders första tryck på sten
infaller under året 1796.
Uppmuntrade af denna första framgång, tänkte nu
uppfinnaren och hans vän på större företag. Det
första var, att de läto bygga en ny press, hvaraf
de naturligtvis väntade sig bättre aftryck. Det
var åter en vals- eller koppartryckspress. Till
deras stora bestörtning gaf dock den nya maskinen,
trots alla deras bemödanden, endast suddiga och
fullkomligt obrukbara afdrag. Den gamla pressen var
redan sönderhuggen och den nya omöjlig att begagna. De
kunde således ej utföra de arbeten, de åtagit sig, och
på alla deras förhoppningar och planer var det slut.
Senefelder upptäckte sedermera den mycket enkla
orsaken till misslyckandet, som i den första
bestörtningen undgått honom. Den öfre valsen i
hans gamla press hade en bred utsvällning. För att
detta ej vid aftrycket skulle vålla något hinder,
stälde Senefelder för hvar gång så till, att denna
utsvällning sammanträffade med stenens kant, och på
detta sätt blef papperet i första ögonblicket af sin
genomgång hårdt klämdt mot stenen, medan valsen i
den nya pressen, som var fullkomligt rund, i samma
ögonblick han fattade papperet, släpade det öfver
den upphöjda insvärtade notskriften och sålunda
förderfvade trycket. I sin förlägenhet försökte
Senefelder äfven boktryckspressen, men stenarna kunde
ej uthärda trycket och sprungo efter några aftryck
sönder. Han ansträngde sig länge, men förgäfves,
att utfinna något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
