Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att förklara, hvarför ur en koksaltslösning, som
vi låta afdunsta, det fasta saltet måste afsätta
sig i tärningsformiga kristaller, eller hvarför
bergkristallen förekommer i sexsidiga prismer och
pyramider, diamanten deremot i afrundade oktaedrar,
dertill är vårt vetande allt för otillräckligt.
Hypoteser kunna vi visserligen uppställa. Vi kunna
tänka oss hvarje molekyl utrustad med frånstötande och
tilldragande krafter, som, emedan de verka i olika
riktningar med olika styrka, tvinga de små odelbara
partiklar, i hvilka de hafva sitt säte, att lägra sig
bredvid hvarandra efter en bestämd lag och sålunda
tillsammans bilda någon bestämd elementarform;
vi kunna vidare tänka oss, att ett större eller
mindre antal sådana element måste i följd af samma
lag ordna sig på ett liknande sätt utmed hvarandra,
så att de komma att bilda kristaller endast af
någon viss hufvudform. Vi kunna härleda likhet i
form från likhet i den kemiska sammansättningen. Af
det kända förhållandet, att ett och samma kemiska
ämne förekommer med ganska olika fysiska egenskaper,
föras vi vidare till det antagandet, att de molekylära
krafterna kunna på mer än ett sätt hålla hvarandra i
jemvigt. Allt detta är dock endast förklaringssätt,
hvilka, emedan man med allt sitt bemödande i dem
ej kunnat påvisa någonting oriktigt, måhända hafva
anspråk på en hög grad af sannolikhet; men dervid
stannar det. Väl ligger vetande till grund för dessa
antaganden, men sjelfva utgöra de ej något vetande.
Och huru ökas ej vår förlägenhet, då vi närma oss de
organiska lifs-formerna!
Cell sluter sig till cell, och sålunda uppstå tusen
och åter tusen olika växtformer, hvilka alltid födas
och dö på samma regelbundna sätt.
En bergkristall kan utan att undergå någon märkbar
förändring förvaras i årtusenden. I växten deremot
verka utan uppehåll vissa krafter, som begränsa hans
tillvaro inom någon viss tidslängd och af oss kallas
lifskraft, utan att vi kunna med denna benämning
förbinda något redigt och klart begrepp. Ännu
mera ögonskenligt ger sig denna kraft till känna
i djurorganismen. Hon skall dock för oss förbli en
olöst gåta, intill dess, om någonsin, vi förmått med
vårt vetande fylla det svalg, som är befäst mellan
ande och kropp.
Omärkligt tar materien lif, och omärkligt vänder han
tillbaka till det dödas rike för att på nytt börja
det stora kretsloppet.
Pulvis es! Stoft är du, och till stoft skall du
åter varda.
När hela raden af de sönderdelningar, som pågå inom
den döda kroppen, blifvit slutad, är han delvis
förvandlad till denna samma kolsyra, som luftkretsen
innehåller; vattenångan, som stiger upp från den
ruttnande kroppen, blandar sig oskiljbart med molnens
dunster, och ur de kalk- och salpeterhaltiga ämnen,
som muskler och ben lemna, anskjuta kristaller,
alldeles lika de kalk- och salpeterkristaller, som vi
uppgräfva ur jordens innandöme. Deremot sänka sig
nu andra kolsyrepartiklar och andra vattendunster
ned ur atmosferen för att taga verksam del i det
mångskiftande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
