Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De geologiska formationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De eruptiva bergmassorna hafva i allmänhet ej den
stora utsträckning eller det sammanhang som de
flesta neptuniska formationerna, men deremot kan
en och samma eruptiva bergart uppträda inom två
eller flera till sin ålder mycket olika neptuniska
bildningar. Organiska lemningar innehålla de ej. I
deras kemiska sammansättning ingår alltid, liksom
äfven vanligen i urbergen, mycket kiselsyra. Hvar
helst på jorden en eruptiv bergart anträffas,
utmärker hon sig genom sin öfver allt likformiga
beskaffenhet. Man skiljer de eruptiva formationerna i
två klasser, plutoniska och vulkaniska, allt efter som
deras frambrytande försiggått utan eller i förening
med afgjordt vulkaniska fenomen.
Aldersföljden af de bergformationer, som tillsammans
bilda jordens skal, är, om man börjar med de äldsta:
A. Primitiva eller urformationer.
Hit höra dels gneis, den rådande formationen i alla
Sveriges landskap, dels glimmerskiffer, urlerskiffer,
kloritskiffer och talkskiifer, som äfven förekomma
mångenstädes i Sverige, samt, såsom underordnade
lager, hälleflinta, kalksten, jernmalmer m. m. Skikten
stupa i allmänhet ganska brant och stå ofta till och
med lodrätt. De genomträngas af åtskilliga plutoniska
bergarter, såsom granit, syenit, diorit, diabas,
felsitporfyr m. fl.
B. Primära formationer.
Dessa utgöras af:
1. Den siluriska formationen, den första, i
hvilken organiska lemningar, mest från djurriket,
förekomma, och uppkallad efter de forna silurerna,
ett folkslag i vestra England, der denna formation
finnes mycket utvecklad. Hon består förnämligast
af sandsten, gråvacka, kalksten och lerskiffer.
Såsom eruptiva bildningar förekomma dels samma
plutoniska bergarter, som genomträngt de primitiva
formationerna, dels äfven fonolit, basalt m. m.
I Sverige finnas de äldre lagren af denna formation
på Östergötlands och Vestergötlands slättbygder, i
Skåne, på Öland, kring Siljan och Storsjön,
hvarjemte hela Gotland är betäckt med den
s. k. yngre siluriska formationen, som äfven anträffas
på några trakter i Skåne. I bergstrakterna äro
skikten vanligen mycket stupande, nära lodräta,
på slättlandet deremot nästan vågräta.
2. Den devoniska formationen, uppkallad efter
grefskapet Devonshire i England. Hon innehåller
de första fossila fiskar och för öfrigt talrika
qvarlefvor af lägre hafsdjur samt består förnämligast
af kalk-, mergel- och skifferlager, äfvensom
sandsten af olika slag. Huru vida denna
formation förekommer i Sverige, är ännu ej utredt.
Man har velat hit hänföra, bland annat, en mycket
utbredd sandstensbildning i nordvestra delen
af Dalarna, men i hvilken några fossila lemningar,
till bestämmande af hennes ålder, ej kunnat anträffas.
Samma eruptiva bergarter förekomma i denna formation
som i den föregående, men skikten äro nu vanligen
nära vågräta.
3. Stenkolsformationen, afdelad i två väsentligt olika
bildningar: en äldre, bestående förnämligast af s. k.
bergkalk, afsatt på hafsbottnen, rik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
