Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Serravezza, Massa och Carrara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smekta Pietra santa, till stationen Viareggio. Från
denna punkt beger man sig, när man vill besöka de
namnkunniga marmorbrotten, först till den lilla
staden Serravezza, som är belägen nästan i midten
af det område, hvars mineralskatter göra denna del
af Italiens jord så rik. Serravezza ligger gent emot
de båda för sin marmor mest berömda orterna Monte
altissimo, der Michelangelo för öfver tre hundra
år sedan lät upptaga stenbrott, hvilka, efter att
sedermera ha legat obegagnade, för fyrtio år sedan
började åter bearbetas, och Carrara, som sedan två
tusen år tillbaka lemnat material till bygnadskonstens
och bildhuggeriets ädlaste verk.
Serravezza har sitt namn af två obetydliga strömmar,
Serra och Vezza, som komma ned från bergen och
förena sig vid nämda stad för att sedan, under namn
af Versilia, vattna Pietra santas bördiga slätt. Går
man utefter ett af dessa små vattendrag dalen uppför,
blir man på de omgifvande höjdsluttningarna snart
varse de terrassformigt öfver hvarandra anlagda
marmorbrotten, redan på långt håll igenkänliga
genom de branta stenvarpen, som, likt långa åsar,
från bergsidorna sträcka sig ned i den underliggande
dalsänkningen och med sin rent hvita färg påminna om
snödrifvor. När man kommer närmare, uppfångar örat
ett entonigt brus af de otaliga hammarslagen. Snart
höres äfven det gnisslande ljudet af sågqvarnarna,
som planskära de i sjelfva stenbrottet grof huggna
blocken, och af de horisontalt gående qvarnverk,
der marmorn slipas och poleras. Marmorsågarna äro ej,
såsom de vid timmersågning använda bladen, försedda
med tänder, utan slätkantade stålblad. Det skärande
medlet utgöres af påströdd, hård qvartssand, som genom
ständigt tillrinnande vatten föres under sågbladen.
Utom de anläggningar, som afse tillgodogörandet
af marmorlagren och hvartill höra verktygssmedjor,
krutqvarnar m. m., förekomma i närliggande dalar äfven
sådana, som tillhöra helt andra industrigrenar. Så
t. ex. är Bottnio bekant för sina bly- och
silfververk. Vid Cardoso brytes skiffer, som
öfver allt i trakten användes dels till taktäckning,
dels äfven för sin eldfasthet till bygnadssten vid
smältugnar o. d., och de talrika oxkärror, som frakta
skiffern nedåt slättlandet och der sammanträffa med de
fordon, som innehålla det materiela vilkoret för en
blifvande Fidias’, Michelangelos eller Thorvaldsens
ryktbarhet, intyga nogsamt, att den till utseendet
obetydliga skiffern dock ur ekonomisk synpunkt
uthärdar jemförelse med den ädla statymarmorn.
Serras och Vezzas dalgångar äro så trånga, att
solen ej länge dröjer qvar der. Horisonten är på
alla sidor stängd. En och annan liten usel by,
bebodd af grufarbetare och stensprängare, hänger
på bergsluttningen. Nedanför finner man ännu
några vinodlingar och ängsmattor, ekdungar och
kastanjer, men längre uppåt består vegetationen af
hedväxter. Oranger och oliver, säd och majs gå ej
så högt. De smycka deremot den bördiga slätt, som
nedanför Serravezza utbreder sig till hafvet.
Nar man går Vezzadalen uppför, kommer man först till de på högra
sidan belägna stenbrotten vid Costa, der marmorn genomlöper hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
