Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räta läge, de vid sin bildning intogo, förblifvit
orubbadt. Men ej sällan stördes dock detta läge af
väldiga krafter, som ej allenast gåfvo skikten en
större eller mindre lutning, utan derjemte lade
dem i vinklar och veck, hvarigenom de erhöllo en
omvexlande sadel- och trågformig lagring (fig. 23),
eller bröto sönder dem i prismatiska stycken (fig. 24)
eller rubbade och omkastade dem på mångfaldigt annat
vis. Dessa rubbningar i skiktens ursprungliga läge,
och i synnerhet tråg- eller skålformen, äro bland
de vigtigaste vilkoren för det organiska lifvets
fortvaro, såsom detta lif nu finnes utbredt öfver
jordens fasta yta, ty derpå beror i främsta rummet
sättet för vattnets underjordiska lopp, dess
uppsamlande i rännilar och källsprången.
I det föregående är visadt, att de olika bergarterna,
kalksten, sandsten, skiffer, sand, lera, granit
o. s. v., besitta mycket olika egenskaper. Flera
ibland dem, såsom leror och åtskilliga skiffrar, ega
inom hvarje skikt ett så tätt och fast sammanhang,
att de ej släppa igenom vattnet; andra, t. ex. många
kalkstenar, äro genomdragna med gröfre och finare
sprickor och andra otätheter; slutligen finnas ock
bergarter, såsom lösa sandstenar, grus, rullsten,
sand m. m., som göra endast ringa, ofta nästan intet
motstånd mot vattnets genomsilande. Men nu omvexla
nästan öfver allt i de sedimentära, bildningarna
vattentäta skikt med vattenförande. Det i jorden
inträngande dagvattnet: regnet, daggen o. s. v.,
förmår således ej bana sig väg fram öfver allt,
utan samlar sig här och hvar i sådana af vattnet
genomträngliga skikt, som nedåt och ofta äfven
uppåt omgifvas af vattentäta. Och om nu de
vattentäta skikten ligga lutande eller böjda,
bilda de ett slags rörledningar eller
underjordiska vattenbehållare, hvarigenom lätt
förklaras, hur en källa uppstår.
Om å fig. 25 det undre, ej skuggade, lutande
lagret är vattentät lera,, och derofvanpå ligger en
t. ex. af kalk- eller sandsten bestående, af vattnet
genomtränglig bergmassa, suger sig dagvattnet in
i denna liksom i en svamp och silar sig igenom
henne nedåt, ända tills det påträffar ytan af det
ej genomträngliga lerlagret. Lydande tyngdlagens
bud, fortsätter vattnet nu sitt lopp utefter
denna begränsningsyta, och der hon träder fram i
dagen, måste följaktligen äfven vattnet framvälla,
d. v. s. bilda en källa. Och sålunda uppstå äfven
i sjelfva verket alla källor, vare sig att allt
blifvit af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
