Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - Jordborren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana rörformiga hål ned till de ofta djupt
liggande vattenförande skikten upptagas medelst
jordborren. Metoden är mycket gammal, såsom den
borrade brunnen i Jupiter Ammons oas, det nu varande
Siva, tydligt visar. Äfven kineserna ha sedan urminnes
tid genom borrning framlockat jordens vattenådror.
I Europa ha likaledes borrade brunnar redan
tidigt varit i bruk. De användes ej allenast vid
grufbrytningen, utan äfven och i synnerhet vid
bearbetningen af saltkällorna. En af de äldsta borrade
sötvattensbrunnar, man känner till, är den i Calais,
som upptogs omkring år 1200. I Frankrike kallas dessa
borrhål artesiska brunnar efter provinsen Artois,
der de antagligen redan tidigt voro allmänt i bruk,
en benämning, som äfven vunnit burskap flerstädes i
Tyskland, der dock sjelfva metoden var ännu tidigare
både känd och använd. Ett bevis härpå är saltbrunnen
vid Soden i Kurhessen, som blef igengrusad under det
tretioåriga kriget och återfans först år 1833.
Jordborren användes, såsom redan blifvit antydt,
ej blott till borrning af söta och salta källor. Man
begagnar honom äfven för att undersöka beskaffenheten
af de i djupet liggande berglagren, och i synnerhet
har han sedan flera århundraden mycket anlitats
vid sökande efter malm- och kollager, stensalt
m. m. Dessutom är han äfven till stor nytta, när
man genom uppslående af hål vill från dagen ned
i någon grufva leda frisk luft, eller för att vid
schaktsänkningsarbete borra igenom berget till något
djupare beläget rum och sålunda bereda aflopp för det
i schaktet samlade hinderliga vattnet. Jordborren är,
med ett ord, ett för åtkomsten af de i jordens inre
förvarade skatterna högst vigtigt instrument, som det
för oss måste vara af stort intresse att lära närmare
känna.
Den äldsta och enklaste iordborren, som ännu mångenstädes
användes vid eftersökande af krukmakarlera, guldsand m. m.,
var gjord af jernbleck och hade formen af en längs efter
ena sidan öppen strut (fig. 29) samt skaftades med trä,
såsom en vanlig spade. Till djupborrning duger han ej;
för sådana arbeten betjenade man sig redan ganska tidigt
af starkare jernredskap, bestående hufvudsakligen af tre
vid hvarandra hopskrufvade olika delar, nämligen
understycket, borraxet eller skäret, mellanstyckena
eller borrstängerna och hufvudstycket. Hvarje borrstång,
10–20 fot lång, är i sin öfre ända försedd med en stark
skruf och i sin nedre med en skrufmutter. Då nu äfven
hufvudstycket nedtill har en lika beskaffad skrufmutter
och understycket ofvantill en till borrstängernas muttrar
passande skruf, inses lätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
