Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grufbrytningens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På Harz har under seklernas lopp bergsbruket
fått en allt större utsträckning. Storartade
vattenledningar och dambygnader betäcka berget, medan
dess inre genomkorsas af djupa schakt, stoilar och
fältorter. Öfver allt, på gruffälten, vid vaskverken,
i hyttorna, är lif och rörelse. Skogen vimlar af
vedhuggare och kolare. Bergsmannen på Oberharz,
en stor älskare af musik, skiljer sig i utseende,
seder och språk från slättlandsbon och har ännu
i behåll några utmärkande drag, som vitna om hans
czekiska härkomst.
Redan ganska tidigt, men i synnerhet sedan de rikaste
malmlagren i Böhmerwald blifvit uttömda, flyttade
gruf- och hyttarbetare öfver till Erzgebirge. Så
uppväxte bergsstäderna Priessnitz, Schlaggenwald,
Joachimsthal, Annaberg, Graslitz, Falkenau, Zinnwald
och Graupen vid Teplitz, bland hvilka flera torde
kunna räkna sin uppkomst från det 12:e århundradet. De
uppblomstrade alla hastigt. Joachimsthal räknade
inom två tiotal af år från sin anläggning 20 000
invånare. Redan omkring år 1500 slogos här
silfvermynt, hvilkas benämning thaler härstammar från
det czekiska ordet tolary. Furstarna och jordegarna
beviljade bergsbruket vissa friheter; rörande
eganderätt till bergverk utfärdades särskilda lagar,
bergs ordning en. Härigenom ditlockades främmande
företagsamhet. I synnerhet togo sachsiska riddare och
bergsmän samt Nürnbergs och Augsburgs köpmansfurstar
del i dessa bergverksföretag. Namnen borggrefvarna af
Meissen, herrarna till Plauen, Lobkowitz von Bilin,
grefvarna Schlick, von Rosenberg och von Schönberg,
Hans Sturm från Nürnberg och Christoph Pflug från
Rabenstein äro nära förknippade med Erzgebirges
gamla, med särskilda friheter utrustade tenn- och
silfverbergverk. Familjen Fugger i Augsburg egde
kopparverk öfver allt i Tyskland. I Thuringen, på det
mansfeldska området, i Hessen, Tyrolen, Ungarn, till
och med i Sverige upptogo på den tiden tyska bergsmän
mången grufva, som de sedan med all ifver bröto.
I England var det egentligen Cornwall, som innehöll
de af gammalt kända koppar- och tennmalmer, hvilka
då brötos, hvaremot blytillverkningen blomstrade i
Derbyshire och Cumberland, medan Staffordshire och
Wales lemnade jern.
I Sverige är bergsbrukets första uppkomst så urgammal,
att berättelsen derom förlorar sig i sagor om
dvergar, som i jernbärarlandet idkade vapensmide
åt slättlandsfolket. Några verkliga historiska
uppgifter rörande svensk bergshandtering har man
emellertid ej förr än år 1282, då enligt det föregifna
helgeandsholmsbeslutet alla bergverk, stora skogar
och vattendrag tillföllo kronan. Genom utfärdade
privilegier lades sedan grunden till bergslagen,
hvarmed förstås sådana orter, der hufvudnäringen
utgöres af bergshandtering och hvilkas jordegare på
vissa vilkor erhöllo rätt att bryta grufvor och idka
hyttbruk samt för detta ändamål fingo vissa skogar och
strömmar sig anslagna. Bland äldsta bergslagsorter må
här nämnas Stora Kopparberget, som erhöll sina första
privilegier 1347, Sala, der gamla grufvor funnos under
Sten Sture den äldres tid, Norberg med privilegier
af 1354, Filipstad och Karlskoga, som voro grundade
förnämligast på Persbergs och Nordmarks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
