Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gedigna metaller och malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrinnande vid upphettning i lutande rör ur de berg-
och mineralarter, i hvilka han förekommer, är det enda
mineral, hvarutur den i medicinskt afseende mycket
användbara metallen erhålles. Erzgebirge är dess
förnämsta hemort, dernäst Cornwall och Devonshire i
England. Bland öfriga gedigna metaller må här endast
nämnas arsenik.
Med malmer förstår man de ur metallurgisk synpunkt
nyttiga kemiska föreningar mellan metaller och andra
ämnen, i hvilka de rent metalliska egenskaperna
helt och hållet eller åtminstone till en betydlig
del gått förlorade. Ju mindre benägenhet en
metall har att ingå sådana föreningar, eller,
efter det gängse språkbruket, ju ädlare han är,
desto mera sällan förekommer han i naturen annat än
gedigen. Några egentliga guld- och platinamalmer
känner man ej till. Först silfret har så pass
mycken kemisk frändskap till de förnämsta
malmbildarna, syre, svafvel, tellur, antimon,
arsenik och klor, att de ingångna föreningarna
besitta någorlunda motståndskraft mot luftens och
vattnets sönderdelande förmåga samt hvarjehanda andra
kemiska inverkningar. Bergsmansspråket tilldelade
de särskilda malmerna redan tidigt vissa namn,
som, härledda från tillfälliga yttre förhållanden,
ej just alltid ha mycket att skaffa med deras inre
kemiska beskaffenhet. Emellertid har en senare tids
vetenskapligt utbildade mineralogi ofta, på grund
af gammal häfd, antagit de gamla benämningarna kis,
blende, glans o. s. v. för att dermed beteckna, ej
som förut några särskilda mineral, utan hela grupper
af någon viss ke-’ misk karakter, i hvilka det ena
eller andra mineralet ännu intar en framstående plats.
Bland silfvermalmerna är silfverglans (glaserz), stundom
kallad silfversvärta, den rikaste, bestående i ren stuff
af 87 delar silfver och 13 delar svafvel. Bergsbruket i
Sachsen, Böhmen, Ungarn, Norge (Kongsberg), Mejico och
Peru har tillgodogjort betydliga massor af denna
värdefulla malm. Närmast honom i rikedom kommer en vid
Andreasberg på Harz vigtig hufvudmalm, antimonsilfver,
med en mellan 75 och 84 procent vexlande silfverhalt.
Melanglans (sprödglaserz) består af 69 delar silfver,
15 antimon och 16 svafvel; eugenglans (polybasit) håller
64–72 procent silfver samt för öfrigt koppar, arsenik,
antimon och svafvel, och silfverkopparglans, en förening
af svafvelsilfver och svafvelkoppar, har en mellan 2 och
53 procent vexlande silfverhalt. Tellursilfver, funnet
på Altai och i Siebenbürgen, håller 62 procent silfver
samt för öfrigt tellur jemte spår af bly, jern och svafvel.
Rent hornsilfver (silberhornerz), ett af naturen sjelf
bildadt klorsilfver, bestående af 75 delar silfver och 25
delar klor, hör likaledes till den förnämligare kretsen af
de silfvermalmer, som brötos tidigast. I Mejico, Chile och
Peru förekommer denna malm ännu så ymnigt, att han der
begagnas till metallens framställande i stort. Hans
oansenliga yttre motsvarar föga det inre värdet. Deremot
antyder det äfven ur rent metallurgisk synpunkt framstående
mineralet pyrargyrit sin ädla natur genom sitt ofta mycket
praktfulla uppträdande i sköna, diamantglänsande röda
kristaller. Man skiljer mellan antimonhaltig pyrargyrit
(mörk rothgiilden) med karmosinröd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
