Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gedigna metaller och malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svartaktigt blygrå färg och arsenikhaltig pyrargyrit
(ljus rothgülden), hvars färg ligger mellan kochenilj och
karmosin. Den förra varieteten håller i sin renaste
form 59 procent silfver, 23 procent antimon och 18
procent svafvel, den senare 65 procent silfver,
15 arsenik och 20 svafvel. Mineralet är funnet
på Harz, i Erzgebirge, Ungarn, Frankrike, vid
Kongsberg och i synnerhet i Mejico. Vidare har man
weissgültigerz (weissgülden) och graugültigerz,
hvilkas silfverhalt stundom är helt ringa, stundom
uppgår till 32 procent. Den senare malmen innehåller
emellertid alltid rätt mycket koppar och är redan af
denna anledning ganska värdefull.
Vid de gamla, tyska bergverken var gültigerz
(giltigerz) en gemensam benämning på sådana
malmer, som redan med då varande mycket ofullkomliga
smärtmetoder gåfvo en rik afkastning (erze, die etwas
galten). Namnet står qvar, ehuru andra, mycket mindre
rikhaltiga malmer under tiden genom de stora massor,
hvari de förekomma, kunnat svinga sig upp till en
för bergs-handteringen lika hög betydelse. Bland de
senare må här endast anföras silfverhaltig blyglans
och den på mansfeldska området brutna kopparskiffern.
Äfven många andra bly-, koppar-, arsenik-
och antimonförande malmer med mindre silfverhalt
ha värde som silfvermalmer, ty denna öfver allt
i naturen, om än ofta i nästan omärkbara spår,
förekommande metall har i synnerhet stor utbredning
bland mineralen. Mången gång, då det ej skulle löna
sig att ur en malm uttaga silfret direkt, kan det dock
ske i sammanhang med elrer efter utvinnande af den
eller de öfriga metaller, som finnas hos samma malm i
större mängd och ge honom hans egentliga brytvärdhet.
Bland kopparmalmer må först nämnas röd kopparmalm
(rothkupfererz), en nativ kopparoxidul med
kochenilj röd färg, stötande i blygrått. Han
brytes mångenstädes utomlands, såsom i Frankrike,
Cornwall, Nordamerika och i synnerhet i Sibirien,
der han förekommer i utmärkt vackra, starkt glänsande
kristaller. Kopparhalten går stundom upp till nära
89 procent. En intim blandning af kopparoxidul och
jernockra, som håller omkring 20 procent koppar och
flerstädes, såsom i Schlesien, Tyrolen, Ungarn och
Sibirien, träffas tillsammans med andra kopparmalmer,
kallas tegelmalm.
Malakit, en kolsyrad kopparoxid, hållande 8 procent
vatten, anträffas mångenstädes tillsammans med andra
kopparmalmer, genom hvilkas vittring han synes ha
uppkommit, men mest samlad på vestra sluttningen af
Uralkedjan, der i synnerhet de demidoffska grufvorna
vid Nisjnij-Tagilsk äro verldsbekanta för sin äfven
som dekorationssten och till andra konstföremål
mycket eftersökta malakitsten. Mineralet förekommer
med tät, jordartad, kristallinisk och tradig struktur;
den yttre formen är ofta druf- eller njurlik. Färgen
är vackert grön, vanligen med mörkare och ljusare
schatteringar. Med malakiten nära beslägtad och
vanligen öfvergående i honom är kopparlasur,
en af kolsyrad kopparoxid och kopparoxidhydrat
bestående, vacker, blå kopparmalm, som förekommer
dels kristalliserad, dels derb och insprängd med
tradig till tät textur, dels såsom anflog. Han ger
vid smältning omkring 55 procent koppar och har samma
användning som malakiten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
