Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gedigna metaller och malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den förnämsta qvicksilfversmalmen är cinober,
bestående af qvicksilfver och svafvel, hvilka båda
ämnens flygtiga natur gör metallens utbringande
ganska lätt. Bland fyndorter må i synnerhet nämnas
Almaden i Spanien, Idria i Krain, Moschel-Landsberg
i Rheinbaiern och framför allt Nya Almaden vid San
José i California.
Den enda för bergsbruket vigtiga form, hvari tenn
uppträder, är den nativa tennoxiden, kallad
tennmalm (tennsten), hållande 79 procent tenn och
21 procent syre. Han förekommer dels i fast klyft,
så väl kristalliserad som derb och insprängd, dels
sekundärt som afrundade lösa stycken eller korn i
vaskberg. I Cornwall har allt sedan fenicernas tid
tenn tillverkats i stor myckenhet. Tennmalm finnes
äfven i synnerhet i Galizien, Böhmen, Sachsen samt
på ön Banka i Stilla hafvet och halfön Malakka
i Ostindien.
Om metallen vismut veta vi redan, att han endast
i gedigen form utgör föremål för något särskildt
bergsbruk. Det finnes visserligen en hel mängd
vismutförande malmer, såsom vismutfahlerz,
vismutockra, nadelerz, vismutkoboltkis,
vismutnickelkis m. fl., men dessa kunna ej egentligen
kallas vismutsmalmer, emedan de hufvudsakligen
användas för utvinnande af andra metaller. Äfven
antimon förekommer blott i en enda malm till sådan
myckenhet, att arbetet dermed lönar sig. Denna malm,
kallad antimon glans (svafvelantimon) och bestående
i ren stuff af ungefär 72 procent antimon och 28
procent svafvel, brytes på Harz, i Sachsen, Böhmen,
Ungarn, Italien, m. fl. ställen.
Bland blymalmerna intar blyglans, bestående af 86,5
procent bly och 13,5 svafvel, främsta rummet. Denna
malm är mycket allmän och finnes i de mest olika
bergformationer. Ofta håller han en liten portion
(0,01 till 0,03 procent) svafvelsilfver, hvilken
i och för sig ringa inblandning dock väsentligt
höjer malmens värde, emedan det erhållna silfret
ofta betäcker en god del af brytnings- och
smältningskostnaden. Blyglans är en vackert blygrå,
starkt metallglänsande malm med stor benägenhet att
utkristallisera i tärningsform. För metallurgen af
mindre vigt är blyspat, kolsyrad blyoxid, grünbleierz,
en förening af fosforsyrad och arseniksyrad blyoxid
med klorbly, molybden-blyspat, molybdensyrad,
och kromblyspat, kromsyrad blyoxid.
Zinkspat eller galmeja, kolsyrad zinkoxid,
var fordomdags den enda zinkmalm, som begagnades för
messingstillverkning, och ännu är denna malm, när han,
såsom i Schlesien, Belgien, Rheinpreussen, England,
Skotland, Sibirien förekommer samlad, ett värdefullt
råämne. På senaste tiden har man dock lärt sig att
tillgodogöra zinkblende, ett i sin renaste form af
67 procent zink och 33 procent svafvel sammansatt,
vida mer allmänt zinkmineral. Kiselgalmeja, en
förening af kiselsyra och zinkoxid samt vatten, som
kan hålla högst 26 procent metall, spelar deremot en
ganska underordnad rol, medan zinkit, röd zinkmalm,
en af manganoxid färgad, nativ zinkoxid, som lär
finnas i stor ymnighet i New-Jersey, måhända kommer
att utöfva ett mäktigt inflytande på den synnerligt
vigtiga zinkindustrins framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
