Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gedigna metaller och malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej så mycket ur metallurgisk synpunkt, som fast mera
för glas- och porslinstillverkningen och några andra
kemiskt tekniska ändamål äro kobolt-, nickel-, krom-,
uran- och manganmalmerna af vigt. Tillgången på dessa
malmer är ej särdeles stor och deras tillgodogörande
inskränkt till några få orter, i synnerhet i Tyskland
och Sverige.
Kobolt och nickel följas nästan alltid
åt. Speiskobolt, en tennhvit eller ljust gråaktig,
ofta vackert kristalliserad malm, som i synnerhet
förekommer i Erzgebirge, Ungarn, Cornwall och
på Harz samt stundom uppträder tillsammans
med bly-, silfver- och kopparmalmer, består af
kobolt och arsenik jemte mer och mindre nickel och
jern. Koboltglans, en förening af svafvelkobolt och
arsenikkobolt, är mera sällsynt än speiskobolt. I
Sverige förekommer han vid Tunaberg, Håkansbo,
Biddarhyttan m. fl. ställen. Nickel erhålles af röd
kopparnickel, en ljust kopparröd malm, som, trots
namnet, ej håller det minsta koppar, endast arsenik
(56 procent) och nickel (44 procent), nickelglans,
bestående af svafvelnickel och arseniknickel jemte
något jern, hvit kopparnickel o. s. v.
Kromjern, en förening af kromoxid och lerjord
med jernoxidul och manganoxidul, är en temligen
sällsynt, men mycket eftersökt malm, och härutaf
förklaras till en del det höga priset på de många
som färger använda krompreparat, hvilka alla för
sitt frambringande äro beroende af denna malm. Han
är funnen flerstädes i Tyskland och Nordamerika, vid
göras i Norge, i Frankrike, Sibirien m. fl. ställen,
och nästan alltid i serpentin eller serpentinförande
kornig kalksten. Ännu sällsyntare äro uranmalmerna,
af hvilka tillverkas den vid porslinsmåleriet och
glastillverkningen som färgämne använda uranoxiden. De
uranrikaste malmerna äro pechblende och uranockra,
den förra af mörkt gråsvart till becksvart färg, den
senare gul. Deras förnämsta fyndorter äro Erzgebirge
och Cornwall. Med uran nära beslägtad är metallen
volfram, som förekommer i mineralet af samma malm,
äfvensom i tungsten och volframsblyspat. Denna metall
har emellertid endast vunnit användning som tillsats
i stål (volframsstål), hvarför ock volframsmalmerna,
som för öfrigt äro temligen sällsynta, endast
undantagsvis brutits och användts. De äro funna
bland annat i Böhmen, Sachsen, Cornwall, Frankrike,
Nordamerika och Sibirien.
Metallen mangan har först på senare tid fått ett
allmänt erkändt metallurgiskt värde såsom en mycket
gagnande beståndsdel i masugnsbeskickningar och
alldeles nödvändig för erhållande af spegeltackjern
(spiegeleisen). Hvad man nu med fullt skäl kallar
manganmalmer, gjorde förut tjenst egentligen endast
genom de egenskaper, de i sitt naturliga tillstånd
hade som mineral, nämligen dels och företrädesvis
såsom mineralet mangansuperoxid, men äfven i viss mån
manganit, i åtskilliga kemiskt tekniska yrken och i
synnerhet för utveckling af syrgas samt beredning
af klor och klorkalk, dels vid porslinsmåleriet
och glastillverkningen, hvarvid äfven öfriga
manganföreningar, såsom manganspat, mangankisel och
manganglans, kunna användas. Mangansuperoxidmalmen,
mera känd under benämningen brunsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
