Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmernas bildning - Malmernas formförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är sålunda ingen tillfällighet, att de
formationer, hvilka, i likhet med urbergen samt
de siluriska, devoniska, stenkols- och permiska
formationerna, längst varit utsatta för de
metamorfoserande och upplösande inverkningarna, just
äro de, som innesluta de rikaste malmfyndigheterna,
samt att de ädla metallerna och ädelstenarna äro helt
och hållet bundna vid dessa äldre formationer och de
genom deras söndervittring bildade vaskbergen. Med
tiden skall en sådan anriknings process måhända
åstadkomma liknande förändringar äfven i de yngre
formationerna. Nu innehåller triasformationen
hufvudsakligen bergsalt, men derjemte äfven rika
lager af jernmalm, som för öfrigt förekommer äfven
i ännu mycket yngre bildningar. Strängt taget är,
om man afräknar några rent vulkaniska bildningar,
såsom obsidian, lava, vulkanisk tuff m. m., ingen
enda bergart alldeles utan malm.
Malmernas formförhållanden äro mycket olika. Än utgöra
de utfyllningar af sprickor eller remnor, som, utan
något samband med skiffringen eller skiktningen
hos de bergarter, hvari de förekomma, med skarp
begränsning tvärt genomskära dessa bergarters skikt,
lager eller massor. Sådana utfyllningar kallas
gångar. De vexla i tjocklek mellan några få linier
och flera hundra fot, och deras utsträckning i
längd och djup är likaledes mycket olika. An äro
malmerna såsom lager och flötser inbäddade i det
omgifvande berget, med hvilket de öfverensstämma
i afseende på skiktens strykning och fallande,
t. ex. sten- och brunkolsflötserna; än åter ha de
formen af stockar, hvarmed förstås malmmassor af helt
oregelbunden gestalt, stundom linsformiga, stundom
förgrenade och med sina utskott ingripande i det
omgifvande berget, än med och än utan en bestämdt
angifven riktning i strykning och fallande. Då
denna riktning öfverensstämmer med lagren eller
skikten i den öfriga bergmassan, få stockarna
namn af lagerstockar. Sådana ställen af mindre
omfång, der malm samlat sig i rikligare mängd,
kallas körtlar, njurar eller nästen. De finnas
både i gångar och stockar; dessa malmfyndigheter
bestå nämligen ej endast af ren malm, utan med en
gång, ett lager, en stock o. s. v. förstår man hela
den från det omgifvande ofyndiga berget genom sin
olika art och beskaffenhet afstickande stenmassa,
hvaruti de brytvärda mineralen förekomma. Slutligen
förstår man med vaskberg, enligt hvad redan förut
blifvit sagdt, sådana sekundära, genom förvittring
af äldre bergarter uppkomna bildningar, i hvilka de
metaller och metallförande ämnen, som höllo stånd
mot de upplösande och sönderfrätande krafterna,
stannade qvar och genom en af naturen sjelf anordnad
slamningsprocess, beroende på deras högre specifika
vigt, samlade sig i vissa skikt, der de alltså
förekomma i större rikedom än i det ursprungliga,
fasta berget.
Om vi, med hänvisning till fig. 44 och 45, särskildt
betrakta gångarna och hålla fast vid det allmänna
antagandet, att de till en början varit tomma
sprickor, remnor och förklyftningar, uppkomna
genom bergmassans krympning, sönderbristande,
undanträngande, uppskjutning o. s. v., kunna vi på
olika sätt förklara dessa tomrums utfyllning med
deras nu varande fasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
