Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fossila bränsleämnenas bildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dött bort; de sjunka småningom ned och bilda med det stillastående vattnet
ett på harts och garfämne rikt dyslam, som skyddar mot en hastig
förruttnelse och ur hvilket den genom sin trädvegetation allt jemt i tyngd
tilltagande mossen efter hand utpressar allt mera af det öfverflödiga vattnet.
På detta sätt uppstår slutligen ett fast torflager.
Mossa, kådiga barrträd, på garfämne rika ljungväxter o. s. v. äro de
bästa torfbildningsämnena. Derför förekomma ock torfmossar mera ymnigt
i norden och i de kalla högländerna än i sydligare trakter och på det
varmare låglandet, der dessutom klimatet mycket påskyndar jäsningen och
förruttnelsen. De på detta sätt bildade torflagren, som äro skarpt begränsade
från sitt underlag (liggande), bestå till sina undre delar af en jordartad, kolig
dymassa, i hvilken, ju längre uppåt, allt mera fast trä finnes nedbäddadt.
På den redan temligen uttorkade mossen växa fortfarande gräs, starr,
ormbunkar m. m. Om nu allt detta genom någon naturhändelse blir öfvertäckt
med vatten, lera, sand och slam, kan deraf, såsom också ofta är fallet,
bildas ett lager af brunkol, innehållande i sina öfre skikt en myckenhet
bituminöst trä.
Men på andra ställen kan äfven en sank, i djup skugga liggande
skogsmark bli så öfvervuxen med mossa, att träden deraf dödas. Mossbildningen
tar allt mera öfverhand, skjuter ständigt nya skott uppåt och sväller sålunda
slutligen ut till en öfver den omgifvande trakten upphöjd slätt, hvars inre, i
följd af der befintliga växtämnens ytterst hygroskopiska beskaffenhet, ofta
utgör en grötartad massa, som endast sammanhålles genom det mer eller mindre
tjocka, tofviga omhöljet. Stundom händer, att en sådan högländ mosse
brister sönder och utgjuter sitt slaminnehåll öfver den närmaste trakten i
form af slamströmmar, hvilka stundom i Irland, Skotland, Ryssland anställa
svåra härjningar, när de lika oemotståndligt som lavaströmmarna öfvertäcka
låglända trakter och der tillintetgöra all vegetation. Sådana förhärjande
utbrott egde rum i Irland vid Tulamore den 25 juni 1821 och i grefskapet
Antrim den 17 september 1835. På senare stället blef inom fyra veckor ett
område om ungefärligen 7 000 fots längd och 300 fots bredd ända till 30 fot
djupt öfvertäckt med dy. Äfven i Holstein, Ungarn och Ryssland äro dylika
tilldragelser ej sällsynta, Den af bränbara växtdelar bestående och som
bränsle begagnade moian, som förekommer i Sydamerikas vulkaniska
högländer, är måhända ingenting annat än slam, som brutit fram ur höglända
torfmossar och näppeligen torde ha någonting gemensamt med egentliga
vulkaniska fenomen. Om tyngre djur, såsom hjortar, oxar, svin m. m.,
beträda torfmossens svigtande yta, sjunka de ganska lätt ned. Man påträffar
derför ock i de irländska, tyska, ryska och äfven andra länders torfmossar
skelett af jättehjorten, elgen, uroxen, hjorten, till och med af mammutdjuret,
hvilka i följd af torfväxternas betydliga halt af garfämne ofta blifvit
märkvärdigt väl bibehållna.
Af torflager, hvilka på det ena eller andra af nu beskrifna sätt blifvit
bildade, ha, som det vill synas, brunkolslager ofta uppstått. Här har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
