Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brytningen af de fossila bränsleämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallas beckkol (gagat) och glanskol och till sina
egenskaper ganska mycket liknar stenkolet.
När en sådan dagbrytning fortsattes till något
betydande djup, måste det vatten, som der
samlas, afledas genom stoilar eller pumpas upp
med ångmaskiner. I många grufvor af detta slag
tagas ofantliga massor brunkol, trots de dåliga
anordningar, hvarmed dylika dagbrytningar pläga
vara behäftade. Brunkolet säljes dels som bränsle,
dels användes det för tillverkning af paraffin och
fotogen, hvartill dock erfordras, att förkolnings-
eller förruttnelseprocessen fortgått till en
viss grad, såsom fallet i synnerhet är med det
i den preussiska provinsen Sachsen, i trakten af
Weissenfels, förekommande brunkol, äfvensom med många
böhmiska kolsorter. Andra sorter deremot gifva vid
torr distillering en så ringa mängd oljartade ämnen,
att de endast ha värde som bränsle. Men äfven de
mest passande kolsorter lemna så litet paraffin och
fotogen, att tillverkningen deraf endast lönar sig
på sådana ställen, der brytningen är lätt och billig.
De böhmiska brunkolen brytas nästan öfver allt
under bar himmel eller ock i smärre schakt. Den till
koltägt berättigade jordegaren kastar ofta endast upp
ett litet rundt, brunnlikt schakt, som på enklaste
sätt beklädes med ris, bräder, tunnband m. m., ned
till kollagret, der man sedan bryter så mycket kol
man kan, innan schaktet rasar igen. Vid denna högst
konstlösa brytningsmetod går naturligtvis mycket kol
förloradt. Öfver allt qvarlemnas delar af lagret,
som, när de ofvan liggande lösa jordlagren sjunka in
i de utbrutna rummen och tillträde sålunda lemnas
för luft och fuktighet, ofta råka i brand genom
sjelfantändning. De böhmiska bönderna i trakten af
Aussig, Teplitz och Bilin kunna emellertid med detta
brytningssätt sälja kolen så billigt, att en centner
vid Elbe endast kostar några öre och detta värdefulla
bränsle följaktligen kan med fördel användas å ena
sidan floden uppför ända till Prag och å den andra
ända till Magdeburg och Berlin.
I sådana brunkolsflötser deremot, som tillhöra större
jordegare eller genom köp och andra öfverlåtelser
blifvit förenade till större falt, har äfven ett
mera ordnadt brytningssätt kommit till stånd. Emedan
flötsernas mäktighet ofta är ganska stor, sker
brytningen ej sällan lager vis uppifrån nedåt, och
detta brytningssätt användes bland annat vid Dorheim
i Wetterau samt i trakten af Habichtswald och Meissner
i Kurhessen, der flötserna äro 35 till 100 fot tjocka,
Först nedslås ett schakt, som förses med pump-
och uppfordringsverk. Från detta schakt drifvas åt
alla håll i flötsens öfversta del rikt-, grund- eller
utfordringsorter, som ställas i förening med andra
lodräta schakt, hvilka göra tjenst både som luft-
och uppfordringsschakt. Från utfordringsorterna,
som vanligen äro försedda med spårbanor för kärrorna
(hundarna), utgrena sig en mängd hvarandra rätvinkligt
korsande sidoorter, hvarigenom flötsen blir indelad i
särskilda stora rektangulära rutor eller pelare. Dessa
pelar-formiga afdelningar utbrytas sedan, den ena
efter den andra, då taket under tiden måste genom
anbragta stöttor och stänger (pitprops) hindras att
falla ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
