Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkolet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det strängaste förbjöd all eldning med stenkol.
År 1719 utgaf Strachey den äldsta beskrifningen öfver
Englands kolgrufvor, och 1778 utkom en af Withchurch
författad vetenskaplig uppsats, der stenkolslagren
framhöllos som en sjelfständig formation. I Tyskland
hade dock mer än tjugu år förut Lehmann (1756) och
Flichsel (1761) bestämt stenkolsformationens särskilda
afdelningar.
Fös den, som vill bilda sig ett begrepp om
beskaffenheten af detta slags bergverk, är ett
besök i grufvorna vid Kladno i Böhmen högst
upplysande. Inlägrad mellan hvit sandsten och
lutande 20–30 grader från den branta sluttningen af
en kiselskiffershöjd, hvilken som en liten halfö
skjuter upp ur detta stenkolsbäcken och bär ett
stort jernverk, ligger der en ända till 40 fot
tjock stenkolsflöts. Till höger och venster nära
intill den vidsträckta bruksanläggningen sänka sig
grufschakten ända till 850 fots djup. Vi låta den
väldiga ångmaskinen hissa oss ned i den vid starka
jerntrådslinor hängande, mellan lodräta ledskenor
glidande uppfordringsställningen. Vid nedre ändan af
schaktet komma vi in i ett höghvälfdt rum, korgstaden,
hvarifrån de med spårvägar belagda förnämsta
utfordringsorterna strålformigt utlöpa. Nära intill
korgstaden befinner sig grufsmedjan, der arbetarnas
redskap vid lampskenet lagas och hvässas. Bredvid
smedjan äro ångpannor inmurade, som mata de många
ångmaskiner, hvilka på olika punkter i grufvan spela
upp kolen. Ångans användning nere uti grufvorna var
en särdeles lycklig tanke. Det till ångbildningen
nödiga kolet ligger der omedelbart till hands,
och som skorsten för åstadkommande af starkt
drag och snabb värmeutveckling tjenstgör sjelfva
schaktet. Men de genom schaktet uppströmmande
luftformiga förbränningsalstren uppvärma den der
befintliga luftpelaren, och härigenom åstadkommes i
grufvan ett så starkt luftdrag, att några explosiva
gasblandningar der ingenstädes kunna bildas. I flera
af orterna råder en verklig blåst, som måste dämpas
genom anbragta dörrar. De små, i djupet verksamma
uppfordringsmaskinerna, som få ångan sig tillförd i
långa rörledningar, draga upp tunga kollaster utefter
de djupt ned i flötsen fortsättande tvärorterna och
aflemna dem på de vågräta spårvägar, som leda till
uppfordringsschaktet.
Kolbrytningen i dessa grufvor sker hvarfvis nedåt, ett
brytningssätt, som mycket underlättas genom flötsens
egen beskaffenhet. Han består nämligen «af tre lager,
hvartdera om 10–17 fots mäktighet, åtskilda genom
sandstensbankar af 1–3 fots tjocklek. Först tager
man ut det öfversta kollagret ned till den öfre
sandstensbanken, derefter, sedan taket instörtat
och satt sig tätt, det andra lagret, och slutligen
på samma sätt det understa. På somliga punkter
åtskiljas kollagren af mäktigare sandstenshvarf
och kila småningom ut. Södra sluttningen af detta
kolbäcken synes ej innehålla något kol.
På de flacka, föga förkastade kolflötserna i
Oberschlesien begagnas likaledes pelarbrytning,
hvarvid dock alltid hela flötsen uttages på en gång,
hvilket här är ganska lämpligt, emedan flötsernas
mäktighet håller sig mellan 10 och 13 fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
